Dubbningshemsidan
Recensioner
Mother and Child
(Mother and Child)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Pan-Vision för recensionsexemplaret
Den colombianska regissören och manusförfattaren Rodrigo García är son till den Nobelprisvinnande författaren Gabriel García Márquez, och har på senare år främst varit verksam i USA. Han långfilmsdebuterade 1999 med den prisbelönade episodfilmen Things You Can Tell Just by Looking at Her, och har därefter bl.a. gjort filmer som Nio liv och regisserat avsnitt av TV-serier som Carnivàle och Six Feet Under. Nu senast skapade och producerade han häromåret den prisbelönade och kritikerrosade TV-serien In Treatment, som han också regisserat ett stort antal avsnitt av. Nu är han tillbaka med dramat Mother and Child, som dessutom producerats av bl.a. Babel-regissören Alejandro González Iñárritu. Independentfilmen hade världspremiär i september 2009 på Torontos internationella filmfestival, och har därefter visats på en rad filmfestivaler världen över innan den till sist fick premiär i mindre skala i bl.a. hemlandet USA i maj 2010. Den fick svensk biopremiär i oktober i begränsad skala, och har nu släppts på DVD.
I Los Angeles i Kalifornien bor 51-åriga Karen. Som 14-åring blev hon gravid och tvingades av sin mamma att adoptera bort barnet; något som påverkat hela hennes liv sedan dess. Hon är ensam och bitter, och tänker konstant på dottern som hon aldrig fick en chans att lära känna. Varje dag skriver hon brev till den okända dottern, som hon inte har någon adress att skicka till. Hon bor tillsammans med sin gamla mamma Nora, som hon tagit hand om i många år utan att få någon nämnvärd kärlek tillbaka. Inte långt därifrån bor Karens bortadopterade dotter Elizabeth, som nu är 37 år gammal och en framgångsrik advokat. Hon har varit helt ensam sedan 17 års ålder, aldrig haft något längre förhållande och har med åren blivit känslokall. Det unga gifta paret Lucy och Joseph har länge velat skaffa barn, men lyckas inte att få barn på naturlig väg. I avsaknad av biologiska barn har de bestämt sig för att försöka adoptera ett barn; något Lucy inte har något emot medan Joseph har svårt att släppa tanken på att få ett biologiskt barn. När 20-åriga studenten Ray vill adoptera bort sitt ofödda barn får Lucy och Joseph sin chans, men Ray har hårda krav på potentiella adoptivföräldrar. Alla dessa personers livsöden vävs till sist ihop på ett eller annat sätt.
Storyn låter kanske inte så märkvärdig, och dessutom har historien visat att det inte är helt enkelt att få episodfilmer där flera händelseförlopp ska vävas ihop att bli helt naturlig. Men trots att temat kanske inte är världens mest originella, så blev jag mycket imponerad över Mother and Child. Adoptioner är utan tvekan ett mycket fascinerande ämne, och filmen lyckas på ett skickligt sätt att väcka frågor och skapa diskussion. Det är en mycket tänkvärd och ganska djup film, och tar upp ett intressant ämne utan nämnvärd övertydlighet. Begreppet att få se adoptioner från två olika synpunkter - både mamman och barnet - är också nyskapande och fascinerande. Det förhöjer helhetsintrycket en del, och gör att filmen känns förvånansvärt mångbottnad och nyanserad.
De flesta rollfigurer är också förvånansvärt mångbottnade, och vi får lära känna de flesta på ett övertygande sätt. Visst förekommer enstaka lätt stereotypa rollfigurer, men det är ändå bättre ställt än de flesta andra filmer och även de bästa manusförfattare lyckas nog aldrig helt att undvika stereotyper. Däremot kan jag tycka att de flesta män blivit förvånansvärt osynliga, och här är det nästan uteslutande kvinnor som står i centrum. De flesta män har förpassats till ovidkommande biroller, och vi får inte heller lära känna männen alls lika väl som kvinnorna. Det är lite tråkigt, men å andra sidan är temat förstås mor och barn vilket gör att det känns förståeligt att man måste fokusera för att inte filmen ska bli oändligt lång. Med en speltid på just över två timmar är den ändå ganska lång, så hade man fått lära känna alla männen/papporna lika väl hade filmen sannolikt blivit alldeles för lång.
Trots en lång speltid lyckas filmteamet också att engagera från början till slut, och fastän det går ganska långsamt framåt så sitter man som klistrad hela tiden. Det är förhållandevis dialogdrivet, men det händer tillräckligt mycket för att hela tiden hålla intresset vid liv. Att dialogen överlag också blivit mycket trovärdig tillhör heller inte vanligheterna. Men framförallt är Mother and Child en mycket berörande och gripande film, och jag vågar påstå att det är helt omöjligt att inte börja gråta under vissa scener. Särskilt den sista halvtimmen var så oerhört gripande att jag grät oavbrutet, och kände mig helt slut efteråt.
Visst kan man tycka att regissören till viss del spelar på just känslosträngar, och att det är tydligt att man är ute efter att locka fram tårar. Särskilt mot slutet kan man också antyda en viss översentimentalitet, men det är egentligen inget stort problem. Och när jag grät så mycket så måste man trots allt hävda att regissören har lyckats väl - om filmer blir alltför sentimentala brukar det trots allt ofta få motsatt effekt så att det inte längre blir lika gripande, så när man hela tiden blir berörd av personerna och livsödena är det svårt att förneka att det ändå är en mycket lyckad film.
Dock kan jag tycka att manusförfattarna ibland tar upp ämnen och trådar som inte fullföljs helt och hållet, och vid enstaka fall tappar man bort tråden där inte allt klaras upp. Jag hade också önskat att få veta mer om Elizabeths uppväxt efter adoptionen, som sammanfattas med en enda mening och som vi därefter inte hör ett ord om. Det känns lite tråkigt, när jag satt och ville veta åtminstone lite mer om hur adoptivföräldrarna var.
Fotot är snyggt, och filmen erbjuder ett starkt bildspråk och effektiv bildkomposition. Klippningen är också nära på perfekt, och det finns gott om stämningsfull musik som förhöjer känslan utan att någonsin ta överhanden. Skådespelarinsatserna är också utmärkta, och det var länge sedan jag såg en så stark ensemble i ett drama. Annette Bening är utmärkt som Karen, och spelar mycket övertygande och trovärdigt. Naomi Watts är om möjligt ännu bättre, och gör en lysande rollprestation som Elizabeth; en mycket minnesvärd och trovärdig rolltolkning som känns äkta in i minsta detalj. Kerry Washington är kanske inte riktigt lika bra som Lucy, men spelar övertygande och naturligt. Jag blev också positivt överraskad över Samuel L Jackson, som spelar ovanligt bra i den här filmen, och gör en ovanligt nedtonad roll utan det överspel som han annars ofta brukar lida av. Dessutom är Britt Robertson (mest känd från den alltför underskattade TV-serien Life Unexpected) utmärkt som den blinda tjejen Violet, även om jag hade önskat att få se ännu mer av henne.
Det är en trevlig omväxling med ett seriöst drama och mor- och barnrelationer, som känns helt realistisk och trovärdig och dessutom utan nämnvärd övertydlighet eller tillspetsade manus gjort för humoristisk effekt. Mother and Child är också en ovanligt mångbottnad film, och tar upp ett intressant ämne på ett rättvist och genomarbetat sätt. Både manus och regi håller hög klass, även om det vid enstaka tillfällen känns något översentimentalt och enstaka ämnen tappas bort under filmens gång. Det är svårt att kritisera en film som blivit så berörande och gripande, och dessutom förblir den engagerande från början till slut. Jag uppskattar också att filmmakarna blandat in olika hudfärger och olika etnicitet, men utan att någonsin göra något stort väsen av det eller ta upp hudfärgerna som ämne - här betraktas det som det mest naturliga i världen, och det är ett välkommet initiativ. Jag blir förvånad att Mother and Child fått så lite uppmärksamhet, och jag hade inte ens hört talats om filmen fram tills alldeles nyligen - för det här är en av de bästa och starkaste dramer jag sett på länge, och jag kan varmt rekommendera filmen till alla. Att filmen förtjänar en åtta i betyg känns helt solklart, och jag var aldrig inne på något annat betyg medan jag såg den.
DVD-utgåvan erbjuder bild i anamorfisk Widescreen med proportionerna 2,35:1, vilket i klartext innebär mindre svarta fält upp- och nedtill på en Widescreen-TV. Ljudet är i Dolby Digital 5.1. Filmen är textad på svenska och norska, men dock inte övriga skandinaviska språk. Det finns tyvärr ingen engelsk text, och inte heller någon text för hörselskadade. Bild- och ljudkvaliteten är bra. När man matar in DVD-skivan, möts man av en språkvalsmeny, som följs av varningstexter på valt språk. Vi kommer därefter direkt till huvudmenyn, som är stilren men engelskspråkig. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt då jag gärna hade velat höra lite om tanken bakom filmen, produktionen av den och hur manusförfattarna kommit på idén.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 4 mars 2011
Senast uppdaterad: 4 mars 2011
Recensionen har lästs 3574 gånger av 1952 personer, sedan den 4 mars 2011
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))