Dubbningshemsidan
Recensioner
Nyckeln till frihet
(The Shawshank Redemption)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Fox-Paramount Home Entertainment för recensionsexemplaret
Året är 1947, och bankiren Andy Dufresne åtalas för mord sedan hans fru och hennes älskare hittats mördade. Han hävdar sin oskuld, men indicierna är överväldigande och han döms till livstids fängelse. Han förs till det smått korrupta Shawshank-fängelset, som fängelsedirektör Norton styr med järnhand. Där kommer Andy i kontakt med den livstidsdömde Ellis "Red" Redding, som blivit känd som en fixare som kan smuggla in nästan allt man ber om till fängelset; bara man håller sig på god fot med honom. När en vakt behöver hjälp med finansiella ärenden erbjuder Andy sig att hjälpa till, och det blir början på en lång rad mer eller mindre rumsrena finansiella tjänster han erbjuder från fängelset.
Hör och häpna har jag faktiskt aldrig sett denna omtalade klassiker, i stort sett älskad av alla, som helt gått mig förbi tills den nu damp ner i brevlådan i samband med nyreleasen på Blu-Ray. Kanske är det en nackdel, då jag således inte hade några nostalgiska känslor kring filmen; och kanske upplevdes den annorlunda om man faktiskt såg den på den tiden det begav sig i mitten av 1990-talet. Det är svårt att inte få höga förväntningar inför en film som blev nominerad till 7 Oscars, som de flesta höjt till skyarna och som i skrivande stund har bäst betyg av alla filmer på IMDb. Kanske färgades mina förväntningar av detta, för jag kan inte riktigt påstå att jag blev lika helsåld som resten av jorden tycks ha blivit. Nyckeln till frihet är absolut en bra film, som är välgjord och tänkvärd med många bottnar. Men så märkvärdig är den ändå inte i mina ögon, och fastän jag satt klistrad hela tiden blev jag ändå en smula besviken i slutändan - jag hade helt enkelt väntat mig något ännu bättre...
Någon direkt upplyftande film är det inte, precis som de flesta fängelsefilmer, även om det finns små ljusglimtar här och var. Det är förstås heller inte meningen, och visst finns här en mycket intressant och fin berättelse. Rollfigurerna är genomarbetade och intressanta, i alla fall vad gäller Andy och Red. Det är också stämningsfullt, varför man snabbt dras in i berättelsen. Det har blivit en engagerande film, som man sällan kan släppa med blicken och som hela tiden förmedlar ett påtagligt djup med flera bottnar. Det är också underhållande, med några humoristiska scener och lika många deprimerande sådana. Det är också spännande, och det är inte förrän precis i slutet som man får veta allt och får alla kort på handen. Det uppskattar jag, då det gör att intresset hålls vid liv och man även får med en och annan överraskning som man först i slutet förstår vitsen med.
Allt detta låter bra, och det är det också. Men det är också en låååång film, som med facit i hand är minst 20 minuter för lång för sitt eget bästa. Trots allt händer inte så mycket, och ett flertal scener pågår lite för länge för sitt eget bästa. Nästan alla scener behövs, men många pågår lite för länge; där samtal om de mest banala saker kan hålla i sig i åtskilliga minuter. Så varför man valt att förlänga en till ytan så pass enkel historia till hela 2 timmar 22 minuter lyckas jag inte riktigt att begripa - det är trots allt ganska få filmer som har tillräckligt med material för en så tilltagen speltid, och det här är inte en av dem.
Det faktum att berättelsen hela tiden fokuserar på just Andy och Red gör också att många andra rollfigurer, framförallt de andra fångarna, känns en smula underutvecklade och platta; som manusförfattaren inte lyckas väcka liv i. Detsamma gäller fängelsedirektören Norton, som känns lite väl klichéartad och som aldrig blir mycket mer än en stereotypisk roll. De enda som egentligen får ett ordentligt djup och substans är just Andy och Red, även fast dem också har vissa stereotypa drag över sig. Trots en överlag realistisk handling finns här också en och annan logisk lucka, som åtminstone undertecknad inte lyckas få att hålla ihop logiskt.
Överlag finns här ganska gott om klichéer typiskt förekommande för genren, både före och efter den här filmen, och därför blir det mycket som känns bekant. Till viss del kan man förklara det med att flera filmer efter denna har efterapat en del av dess beståndsdelar, men i ärlighetens namn var många av beståndsdelarna inte nya ens när den här kom ut. Inte nödvändigtvis något fel med det, men jag hade gärna velat se något lite mer originellt och nyskapande när man nu för femtioelfte gången i ordningen väljer att förlägga en film till ett fängelse; en genre som trots allt nästan går tolv på dussinet av. Med dessa klichéer och stereotyper blir filmen helt enkelt inte lika minnesvärd som jag hade önskat, och jag känner ingen större lust att se om filmen i första taget. Det gör också att filmen aldrig blir fullt så berörande eller gripande som den borde ha blivit, utan gjorde mig relativt likgiltig i slutändan.
Fotot är utmärkt, och filmen har ett starkt bildspråk med både en och annan vacker vy i kombination med ett utmärkt sinne för detaljer och storslagna bildkompositioner. Skådespelarinsatserna är också mycket bra. Tim Robbins är utmärkt som Andy, och gör en stark och minnesvärd insats som förmodligen är det bästa han gjort under sin långa karriär. Morgan Freeman gör en stabil och bra insats som Red, och även fast han spelar ungefär samma slags roll som han nästan alltid gör, så gör han det utan tvekan bra. Ett problem är dock att båda huvudrollerna inte ser ut att åldras en dag under de många år som går, trots att personer som behandlas illa i ett fängelse hellre borde se ganska medtagna ut relativt snabbt. Det är visserligen ett svårlösligt problem, om man inte vill byta ut skådespelare under en films gång, men det borde ändå gå att göra lite mer med smink och masker, istället för att låta både Andy och Red se ut att vara i samma ålder under hela filmens gång. Bob Gunton gör allt som går av en hopplöst stereotyp roll som fängelsedirektör Norton, och även i övrigt är det bra skådespelare.
Nyckeln till frihet är en riktigt bra film, som är välgjord, underhållande och djupsint. Här finns en djupare berättelse än man först kan ana, som inte bara handlar om ett fängelse och (potentiella) brottslingar, utan som också handlar om mycket annat under ytan. Med ett välgjort manus, utmärkta skådespelare och ett imponerande foto kommer man långt, men samtidigt kan jag inte låta bli att undra om jag verkligen sett samma film som alla de mängder av personer som hela tiden höjer den här filmen till skyarna...? Bra är den absolut, men inte så fantastisk eller märkvärdig - trots allt har man sett mycket förut, och här finns gott om klichéer, stereotyper och gamla slitna beståndsdelar som det aldrig rått någon brist på i filmer runt om i världen.
Det är inte nödvändigtvis något större fel med det, och det finns många bra filmer som lider av samma problem. Men med en Oscarsnominerad storfilm som så många verkar anse är tidernas bästa, så hade åtminstone undertecknad förväntat mig och hoppats på något lite mer än "bara" en bra film. Kanske hade jag för höga förväntningar, eller så upplever man filmen annorlunda om man faktiskt såg den när den först kom ut på 1990-talet. Det är möjligt att det går att finna fler kvaliteter om och när man ser om filmen, men i ärlighetens namn känner jag mig just nu inte alltför lockad att ta mig tid att göra just det. Mitt betyg stannar i dagsläget därför på en stark sjua, och det är på intet sätt en dålig film, men heller inte så märkvärdig som jag hade förväntat mig...
Blu-Ray-utgåvan innehåller bild i Widescreen med proportionerna 1,85:1, vilket i stort sett innebär fullskärm på en Widescreen-TV. Ljudet är i DTS-HD 5.1 på engelska, och fem dubbade ljudspår i varierande format. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra, även fast bakhögtalarna används högst sporadiskt. Det finns textning på 15 olika språk, däribland de skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är bra, och jag kunde inte uppfatta några direkta översättningsfel även fast jag i och för sig inte håller med om riktigt alla ordval. Bland annat är det lite märkligt att i textningen kalla det för "IRS", som förmodligen inte många svenskar vet vad det innebär, då det vore mer logiskt att kalla det för dess svenska motsvarighet Skatteverket.
När man matar in båda Blu-Ray-skivorna möts man av en inledande jingel på fem sekunder, och efter det kommer man direkt till huvudmenyn som är rörlig och stilren. Huvudmenyn är på engelska, men det finns även symboler som kan hjälpa till för de som inte kan engelska. Avsaknaden av en inledande språkvalsmeny gör att man för att få någon textning alls måste gå in under textningsmenyn och välja textspråk - inte helt optimalt, i synnerhet inte för personer som inte kan engelska. När man spelat filmen klart visas plötsligt varningstexter på 35 olika språk (!), som tar dryga fem minuter att genomlida innan man äntligen kommer tillbaka till menyn. Det går tyvärr inte att hoppa över varningstexterna, men det går i alla fall att spola på bild så bara man har en Blu-Ray-spelare med tillräckligt snabb bildsökning (minst 50 gångers hastighet är nästan ett måste för att inte tappa förståndet) blir det i alla fall inte alltför irriterande. Varför Warner fortfarande envisas med dessa idiotiska varningstexter som de också haft på DVD i många års tid är obegripligt - om de flesta andra filmbolag lyckas att känna av vilket språk man valt och anpassa varningstexter efter det, så känns det sanslöst att tvingas genomlida flera dussin varningstexter på språk man inte förstår ett ord av...
På den nya Blu-Ray-utgåvan finns det mycket bonusmaterial, men trots en del nytt finns tyvärr inte allt bonusmaterial från de tidigare skandinaviska DVD- och Blu-Ray-utgåvorna med, vilket känns lite svagt. Till att börjas med hittar vi ett kommentatorspår till filmen med regissören Frank Darabont, och han är pratglad och har ganska mycket att komma med. Men det blir också lite egocentriskt med en enda person på ett kommentatorspår, och ibland känns det både lite ensamt och lite repetitivt. Därefter hittar vi den halvtimmeslånga bakom kulisserna-dokumentären "Hope Springs Eternal: A Look Back at The Shawshank Redemption", där regissör, producent och skådespelare pratar (långt efter att filmen spelats in) om filmen och dess inspelning. Här finns en del matnyttigt, men ibland går det också lite för långt då alla tycks vilja skryta om allt och alla och när t.o.m. personer inblandade i en film kallar den för "en av tidernas bästa" går det för långt - då upplevs det direkt osmakligt, då de liksom knappast kan vara opartiska i frågan.
Därefter hittar vi en brittisk 2000-tals dokumentär vid namn "Shawshank: The Redeeming Feature" på hela 47 minuter, där den brittiska filmkritikern Mark Kermode tar upp varför filmen blivit så framgångsrik, tillsammans med intervjuer med regissören och skådespelarna. Här finns en del intressant och matnyttigt, men en del av materialet är samma som i den tidigare dokumentären vilket i kombination med lite för mycket skryt och en något för lång speltid gör att inslaget inte riktigt imponerar så mycket som jag hade önskat. Vidare hittar vi ett avsnitt från 2004 av den amerikanska talkshowen The Charlie Rose Show (42 minuter), som ägnats åt just filmen med samtal med regissören Frank Darabont och huvudrollsinnehavarna Tim Robbins och Morgan Freeman. Här finns en del intressant och de verkar onekligen trivas, men mycket som tas upp har redan tagits upp i det andra bonusmaterialet, och ärligt talat är jag heller inte överbegeistrad i Charlie Rose som programledare.
Därefter hittar vi den 25 minuter långa kortfilmen The Sharktank Redemption från 2000, som är en slags parodi på Nyckeln till frihet. Jag vet inte riktigt vad tanken varit, men ärligt talat är kortfilmen varken speciellt rolig eller engagerande, och känns alldeles för lång för sitt eget bästa. Vidare hittar vi två scener i form av stillbilder från bildmanuset tillsammans med bakgrundsmusik, vilket ärligt talat upplevs ganska meningslöst. Till sist hittar vi också ett antal stillbilder från filmen/inspelningen och en biotrailer från 10-årsjubiléet 2004, vilket är precis lika spännande som det låter. Bonusmaterialet har tyvärr ingen skandinavisk text, men det finns i alla fall engelsk text (förutom till kommentatorspåret, som helt saknar text), vilket är betydligt bättre än ingenting.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 27 januari 2020
Senast uppdaterad: 27 januari 2020
Recensionen har lästs 2394 gånger av 1376 personer, sedan den 27 januari 2020
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| BD-produktion |
|
7 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(1054872)a(1587777))