Dubbningshemsidan
Recensioner
Once Upon a Time in Hollywood
(Once Upon a Time ... in Hollywood)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för biobiljetten
Året är 1969, och i Hollywood försöker den forna TV-stjärnan Rick Dalton - en gång i tiden huvudrollsinnehavare i en populär westernserie på TV - att hanka sig fram genom gästroller i TV-serier; vanligtvis som skurk. Egentligen har hans "bäst före"-datum passerat, men han gör allt han kan för att stanna kvar inom film- och TV-branschen. Hans bästa vän Cliff Booth har i decennier varit hans stuntman, och de två är närmast oskiljaktliga. Rick Dalton blir övertalad att tillfälligt resa till Italien för att medverka i spaghettiwesternfilmer; något Rick verkligen inte vill men likväl till sist går med på - men det innebär att han måste lämna sin gamla vapendragare hemma, som inte kan följa med. Rick Dalton råkar dessutom bo granne med regissören Roman Polanski och hans gravida fru Sharon Tate, och vill inget hellre än att bli inbjuden till dem för att på så sätt bli mer känd igen. Under tiden råkar Cliff Booth komma i kontakt med en ung tjej som kallar sig själv för "Pussycat", och som tar honom med till den gamla filmranchen där de en gång i tiden spelade in westernserien som gjorde Dalton känd; en ranch som numera innehas av Charles Manson och hans hippiegäng...
Quentin Tarantino är onekligen en talangfull regissör och manusförfattare, och även om hans filmer hållit en lite ojämn nivå kan man ändå inte förneka att han har en ovanligt hög lägstanivå. Hans senaste film Once Upon a Time in Hollywood kommer inte riktigt upp i samma höga klass som Inglourious basterds - med stor sannolikhet hans hittills bästa film - men icke desto mindre är det en mycket bra och genomarbetad film. I likhet med bl.a. just Inglourious basterds är det en film som blandar verkliga händelser och personer med påhittade dito hej vilt, och det fungerar bättre än väntat här.
Filmen både driver med och hyllar Hollywoods gyllene era på 1960-talet på ett skickligt sätt, och här finns många kul drifter med bl.a. spaghettiwesterngenren och filmbranschen i allmänhet. Det är träffsäkert och humoristiskt, och man får skratta ofta åt de fyndiga repliker, situationer och rollfigurer som förekommer. Det är charmigt och riktigt roligt, men i likhet med det mesta från Tarantino är det långt ifrån någon renodlad komedi. Istället rör det sig om precis den sortens blandning av alla möjliga genrer som Tarantino är svårslagen på. Det är engagerande, spännande, roligt och hyfsat tänkvärt, och här finns inslag av både drama, komedi, action och western. Inte helt otippat finns i vanlig ordning en del riktigt våldsamma scener, men samtidigt färre än man brukar kunna förvänta sig av Tarantino.
Inte helt otippat för en film som handlar om filmbranschen fullkomligt kryllar det av referenser till filmer, TV-serier och skådespelare. Mycket är relativt allmängiltigt, men många av de smarta finesserna missar man om man inte är väldigt insatt i filmer och filmbranschen. Då det både handlar om filminspelningar och skådespelare, samtidigt som vi får se utdrag ur (huvudsakligen påhittade) filmer och serier, blir allting oerhört "meta". Det finns så många filmreferenser och drifter med filmer och filmbranschen, så man kan undra om Tarantino inte tänker göra annat än att driva med filmindustrin. Mycket lär gå över huvudet på många, men en del av referenserna och skämten är allmängiltiga som de allra flesta kommer förstå. Jag har säkert inte förstått allt, men det jag förstod uppskattade jag.
Det här är en av Tarantinos längre filmer på länge, och den här minnesvärda historien klockar in på hela 2 timmar 42 minuter. Trots den väldigt långa speltiden går dock tiden ovanligt snabbt, och det känns aldrig segt eller utdraget. Man har kul i biosalongen hela tiden, och här finns en tacksam intensitet där det aldrig blir segt eller tråkigt men heller aldrig stannar upp för mycket. Icke desto mindre förekommer dock några onödigt udragna scener, som sänker tempot lite onödigt mycket. Framförallt är det några "klipp" från de (påhittade) filmer och TV-serier som Rick och Cliff medverkat i, samt scener från inspelningarna av filmerna, som pågår aningen för länge för sitt eget bästa. Det gör att filmen dras ut på ett något onödigt sätt, och förmodligen hade den upplevts mer intensiv och mindre lång om den kortats ned en smula.
Det är också en ganska omfattande och något spretig berättelse med många bottnar, då det både handlar om Rick och Cliff, om filmbranschen i allmänhet, om Roman Polanski och Sharon Tate samt om Charles Mansons ökända sekt; plus ett par ytterligare sidohistorier. Allt visar sig ha en koppling till varandra på ett mycket intelligent och lyckat sätt, men det dröjer lite för länge och under filmens första timme kan man därför uppleva den något fragmentarisk då historien tycks spreta åt alla möjliga håll. Därför upplevs manuset inledningsvis inte riktigt lika sammanhållet som man brukar kunna förvänta sig av Tarantino, men när filmen kommer igång på allvar förstår man var Tarantino vill komma; och det fungerar genialiskt.
Fotot är utmärkt, och filmen har ett starkt och effektivt bildspråk. Skådespelarinsatserna är också utmärkta, och Leonardo DiCaprio och Brad Pitt är mycket bra i huvudrollerna. Det var många år sedan Brad Pitt var så här bra i en film, och det är roligt att han fortfarande kan överraska efter så många år. Margot Robbie är också utmärkt som Sharon Tate, även om likheten utseendemässigt kanske inte är helt slående. Även i övrigt är det bra skådespelare, och det finns inte ett enda svagt kort i den här imponerande ensemblen.
Once Upon a Time in Hollywood är en mycket bra och välgjord film, som är både underhållande, charmig, rolig, spännande och actionladdad. Som vanligt med Tarantino finns de flesta genrer representerade, och här blandas också verkliga personer och händelser med påhittade personer och händelser. Det fungerar bättre än väntat, och medför en extra krydda till filmen. Det är kanske inte det bästa Tarantino har gjort, men då det både är roligt, underhållande, tänkvärt och minnesvärt är det icke desto mindre en mycket lyckad film, som är väl värd att se. Det är inget man kommer glömma på länge, och filmen förtjänar en stabil åtta i betyg.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 20 augusti 2019
Senast uppdaterad: 20 augusti 2019
Recensionen har lästs 1701 gånger av 941 personer, sedan den 20 augusti 2019
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
8 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))