Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

Play
(Play)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till SF Video för recensionsexemplaret
Sök efter Play på CDON
   ANNONS
Drama / Verklighetsbaserad / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 54 minuter
Genre: Drama
Produktionsland/år: Sverige/Danmark/Frankrike/Tyskland, 2011
Produktionsbolag: Plattform Produktion, i samarbete med Film i Väst, Sveriges Television, Sonet Film, Parisienne de Production & ZDF
Producent: Erik Hemmendorff
Regi: Ruben Östlund
Manusförfattare: Ruben Östlund
Svensk distributör: SF Video/Svensk Filmindustri
Klarar av Bechdel-testet: Nej, klarar inte ens första steget
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Sebastian - Sebastian Blyckert Anas - Anas Abdirahman
Yannick - Yannick Diakite Alex - Sebastian Hegmar
Abdi - Abdiaziz Hilowle Nana - Nana Manu
John - John Ortiz Kevin - Kevin Vaz
Tågvärdar - Tobias Åkesson / Peggy Johansson Skrikande tjej - Josefine Adolfsson

Den svenska regissören och manusförfattaren Ruben Östlund slog igenom 2004 med långfilmen Gitarrmongot, efter att tidigare ha regisserat en och annan kortfilm. 2006 kom hans andra film De ofrivilliga, som blev en stor succé på filmfestivaler i bl.a. Cannes och nominerades till flera Guldbaggar. Nu är det dags för Rubens tredje film, som fått titeln Play och som löst bygger på verkliga händelser om annorlunda rån. Filmen nominerades till Guldbagge för bl.a. bästa film, och vann Guldbagge för bästa regi.

I ett köpcentrum stöter tre unga pojkar på ett gäng med fem några år äldre svarta killar, som hävdar att en av pojkarnas mobiltelefon ser exakt identisk ut som deras brors; som blev misshandlad och rånad förra helgen. Kan det vara pojkarna som stulit mobilen, och har de verkligen bevis för att det är deras...? Med viss tvekan följer pojkarna med det äldre killgänget ut i förorterna i Göteborg där brodern kan bekräfta huruvida det är hans mobil eller inte. För sent inser pojkarna att de hamnat i en fälla, men klarar ändå inte av att fly eller göra något åt situationen...

Ruben Östlund har utan tvekan haft de bästa avsikter med Play och visst är det ett fascinerande och intressant ämne som tas upp. Jag förstår tanken, som absolut är god och det har blivit en intressant och ganska originell film. Man känner tydligt igen Ruben Östlunds säregna berättarteknik och bildspråk, som åtminstone delvis för tankarna till Roy Andersson. Precis som i hans förra film De ofrivilliga används nästan uteslutande fast och orörlig kamera för varje scen, helt utan vare sig zoomningar eller kameraåkningar; och med bara enstaka panoreringar ibland. Ofta är kameran placerad på behörigt avstånd, så att man inte ser allt som händer - antingen är det extrema översiktsbilder så att skådespelarna bara ser ut som myror, eller så är en eller flera inblandade personer helt eller delvis utanför bilden. Det är onekligen ett originellt begrepp, även om det på den punkten påminner väldigt mycket om De ofrivilliga. Genom detta annorlunda bildspråk får filmen en viss dramatisk och orolig stämning, som gör att filmen får en slags dokumentär känsla över sig. Tanken är god, då det känns som att man iakttar vad som händer som åskådare hellre än att faktiskt vara inne i handlingen.

Men tyvärr blir det lite för mycket av den fasta översiktskameran, och ofta blir det allmänt irriterande att inte kunna se vad som egentligen händer på grund av för långt avstånd till rollfigurerna. Det som inledningsvis är effektfullt och smart förvandlas efter ett tag till påfrestande och enerverande. Bildspråket gör samtidigt att man inte riktigt grips av handlingen eller kommer nära någon av rollfigurerna, utan man får en slags distanserad känsla över allting. Det är säkerligen fullt avsiktligt, men icke desto mindre blir det irriterande. Det gäller särskilt under den första halvan, medan det fungerar lite bättre mot slutet. Vi får heller inte komma någon av rollfigurerna inpå livet, utan får mest ytligt följa personerna på lite avstånd. Därför bryr man sig inte riktigt om någon av dem, och det blir aldrig så berörande som det borde bli med ett så intressant och viktigt ämne. Visst tycker man synd om offren, men de beter sig samtidigt lite väl "tapigt" och naivt. Och rånarna är så fruktansvärt irriterande, så att det blir jobbigt bara att titta på.

Nästan alla scener pågår också lite för länge och blir för utdragna, med många långa tagningar utan mycket till handling. Play upplevs därför onödigt seg och långsam, och även om det förmodligen också är avsiktligt så hade filmen vunnit på att kortas ner en hel del. Dessutom förekommer ett par mer eller mindre ovidkommande scener med indianer, som jag inte alls förstår logiken med. Jag är också lite tveksam till de återkommande inslag om en vagga på ett tåg, som väldigt länge inte har någonting med huvudstoryn att göra men som därefter vävs ihop med storyn på ett minst sagt ologiskt och konstruerat sätt. Även om vissa av de scenerna blir ganska roliga, så känns det ändå lite malplacerat i sammanhanget. Däremot uppskattar jag filmens fina lågmälda stil och långsamma tempo så långt ifrån actionfilmernas hysteriska klippning som det bara är möjligt. Stämningen är fin, och även om en del aspekter känns överdrivna så framstår filmen som realistisk och tänkvärd.

Filmen består nästan uteslutande av amatörskådespelare, och det är en utmärkt idé med okända skådisar som man inte redan sett i femtioelva andra filmer; utmärkt för realismen. Tyvärr tycker jag dock inte att någon av skådespelarna imponerar alltför mycket. I synnerhet de tre offren spelar ärligt talat lite konstlat och onaturligt, och det blir aldrig riktigt levande. Killarna i det kriminella killgänget är bättre, även om de är lite ojämna. De flesta rollprestationer i filmen är visserligen helt okej, men ingen imponerar särskilt mycket och det är tyvärr en bra bit ifrån den överlag betydligt bättre ensemblen i De ofrivilliga.

Play är en intressant och välgjord film, som tar upp intressanta verkliga händelser på ett bra sätt som lockar till eftertanke. Det är en film man inte kommer att glömma på länge, men samtidigt också en ganska seg och bitvis oengagerande film med ett lite för jobbigt bildspråk. Det känns som att Ruben Östlund inte alltid haft klara tankar bakom allt han gör, utan lägger till en del scener "för sakens skull" eller för att avsiktligt provocera. Även om filmen överlag är lågmäld förekommer också ett par lite väl övertydliga scener. Visst är det en intressant och fascinerande film, men den blir aldrig fullt så märkvärdig som den borde ha blivit och berör aldrig riktigt. Genom det märkliga bildspråket får filmen också en lite väl dokumentär känsla, och på gott och ont känns det inte riktigt som en spelfilm. Det är fortfarande fullt sevärt och intressant, men efter de många priser och lovord som filmen fått så hade jag ärligt talat väntat mig betydligt mer, och mer än en stark sexa kan jag inte med gott samvete ge denna film som överlag känns mer frustrerande än engagerande. Överlag tyckte jag något bättre om De ofrivilliga, även om jag inte var direkt överförtjust i den heller.

DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 1,78:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är bra. Filmen har vanlig textning på engelska och franska samt svensk text för hörselskadade. Det finns även vanlig svensk text till utländsk dialog (på framförallt engelska), som märkligt nog dyker upp om man väljer "Ingen text" på menyn. Textningen är lagom stor och relativt lättläst. När man matar in DVD-utgåvan visas distributörsjingel, och därefter kommer en språkvalsmeny. När man valt språk visas varningstexter på valt språk. Vi kommer därefter direkt till huvudmenyn, som är stillastående och stilren, och som dessbättre är på svenska. Det enda extramaterial som finns är en 20 minuter lång bakom kulisserna-dokumentär, som huvudsakligen består av ett antal klipp på huvudrollsinnehavarna i situationer mellan och efter tagningar. Ingenting tillför egentligen någonting, och det känns mest irriterande och poänglöst. Ingenting matnyttigt om inspelningen eller själva filmen kommer fram, och det finns heller inga intervjuer eller något annat i dokumentären. Tyvärr inte mycket att se alls, och där tar det roliga slut...

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 27 mars 2012
Senast uppdaterad: 28 mars 2012

Recensionen har lästs 3173 gånger av 1710 personer, sedan den 27 mars 2012

Betyg:
Film/serie * * * * * *      6
DVD-produktion * * * *        4
Snittbetyg: * * * * *       5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TVÅA - ETTA - SJUA - SEXA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern