Dubbningshemsidan
Recensioner
Ready or Not
(Ready or Not)
2019 års film
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för biobiljetten
Familjen Le Domas har ända sedan 1800-talet blivit rika och framgångsrika på spel; först genom att tillverka kortlekar och därefter med bl.a. sällskapsspel. Numera är släkten stenrika och välkända världen över. Släkten har precis utökats med den unga kvinnan Grace, sedan hon och Le Domas son Alex precis gift sig. Men Alex har undanhållit några detaljer för sin nya fru, såsom den lilla detaljen att släkten insisterar på att alla nytillskott till släkten "välkomnas" genom en spelritual vid midnatt då den nya bruden får dra ett kort ur en mystisk ask och slumpvis måste spela det spel som kortet visar. I de flesta fall innebär det schack, backgammon eller andra harmlösa sällskapsspel. Men Grace har oturen att råka dra ett kort där det står kurragömma - och deras version av leken är inte lika ofarlig som de flesta barn leker. Det innebär nämligen att Grace ska gömma sig fram till gryningen, medan alla andra medlemmar i den stora familjen beväpnar sig och till varje pris tänker hitta och mörda Grace innan gryningen...
Den här filmen har inte direkt någon originell premiss, och fastän omständigheter skiljer sig har vi sett ganska många exempel genom åren på filmer där människor jagar människor. Det låter heller inte så märkvärdigt, men glädjande nog fungerar Ready or Not bättre än väntat och är en riktigt bra film. Det är underhållande, charmigt och riktigt spännande, och det är en ganska otäck film med många riktigt blodiga scener. Ibland går det för långt, men till skillnad från många andra skräckfilmer glömmer Ready or Not aldrig fokuset på själva handlingen, och även när det blir som mest våldsamt och blodigt sker det aldrig för sakens skull. Allt har en relevans till handlingen, och det finns en ordentlig handling som inte bara är en ursäkt för att kunna visa hemskheter. Det uppskattar jag, och det gör att filmen redan där får ett tydligt existensberättigande.
Märkligt nog kategoriseras filmen officiellt som en skräckkomedi, vilket är lite egendomligt då det sällan är särskilt humoristiskt. Visst sker mycket med glimten i ögat, och det förekommer några småroliga situationer och repliker. Men det är inte samma sak som att det faktiskt är genuint humoristiskt, och jag skrattade bara en enda gång under filmens gång; och även då var det inga stora skratt.
En rysarkomedi som inte är speciellt rolig låter inte särskilt lyckat, men dessbättre fungerar filmen betydligt bättre om man istället ser på den som en rysardramathriller - en film som visserligen har sin charm och inte tar sig själv på för stort allvar, men som icke desto mindre är betydligt mer otäck än den är rolig. Jag är inte säker på om det faktiskt finns en massa humor som gått över mitt huvud, eller om kategorin är missvisande. Men oavsett vilket tror jag filmbolaget gör filmen en björntjänst genom att kalla den för rysarkomedi, då det säkert avskräcker en del skräckfantaster som annars hade sett och uppskattat filmen. På premiärvisningen i Skellefteå kunde antalet biobesökare utöver undertecknad nästan räknas på ena handens fingrar, och förmodligen gäller det på fler ställen i landet - trots allt brukar en del bli avskräckta av genren skräckkomedi, och kanske hade fler personer gett den en chans med en mer rättvis rubricering.
Men om man vet vad som väntar och inte förväntar sig någon jätterolig film, så blir man förmodligen inte besviken. För här finns mycket att hämta, och genom den intressanta historien som aldrig glömmer bort rollfigurerna även när det blir som mest våldsamt, så har det blivit en mycket fängslande film där man inte kan slita blicken från bioduken. Det är underhållande, charmigt, otäckt och framförallt riktigt spännande. Här finns en tacksam intensitet, och det blir aldrig vare sig en lugn stund eller minsta lilla tråkigt med den här oväntat lyckade filmen. Här förmedlas en effektiv obehagskänsla och stämning, som både går ut på psykologisk skräck och på synliga våldsscener. Det fungerar bättre än väntat, då det både blivit obehagligt, spännande och oerhört intensivt.
Samtidigt finns det också ett visst djup, och framförallt finns här en politisk satir kring bland annat överklassen och klasssamhällen. Åtminstone en del av rollfigurerna hinner också få en hel del nyanser och upplevs äkta, där det helt klart är bäst ställt med Grace. Då nästan allt skildras utifrån Grace perspektiv räcker det också gott att hon blivit mångfacetterad, och det går inte att komma ifrån att man hela tiden känner för henne och "hejar" på henne. Dessutom är det oförutsägbart och med en och annan överraskning efter vägen.
Men det märks att fokus legat på premissen och på otäcka scener, medan manuset i alla fall bitvis verkar ha kommit i andra hand. Därför förekommer en och annan logisk lucka, och somliga rollfigurer beter sig inte helt logiskt eller konsekvent. Framförallt har jag svårt att köpa en rollfigurs lite för plötsliga förvandling under filmens upplösning, som i alla fall jag har svårt att se en logisk förklaring till. Allting upplevs heller inte helt realistiskt, även om det kanske heller inte varit avsikten. Bitvis blir det också lite för mycket av det goda med en del väldigt groteska scener, som kommer farligt nära gränsen för effektsökeri. Några av de mer makabra scenerna hade gärna fått tonas ned eller klippas bort, och istället hade jag gärna sett lite mer av Alex och hans familj innan hemskheterna kommer igång, för att få en chans att lära känna även dem lite bättre.
Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt men inte speciellt originellt bildspråk. Nästan hela filmen utspelas inomhus i ett stort hus, och i fel händer kan det bli väldigt tråkigt, men filmfotografen Brett Jutkiewicz lyckas förvånansvärt väl att skapa närvarokänsla och engagemang trots de begränsade och ganska mörka miljöerna.
Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra. Klart bäst är utan tvekan australiensiska Samara Weaving (kanske mest känd från långköraren Home and Away, liksom en biroll i Three Billboards Outside Ebbing, Missouri), som är utmärkt i huvudrollen Grace och hela tiden upplevs trovärdig och närvarande. Det är lätt att känna för hennes mardrömssituation, och hon får till en perfekt balans mellan tuff och sårbar. Det kan ärligt talat inte bli mycket bättre, och jag hoppas att den här rollen gör att Samara får större roller framöver; för det förtjänar hon. Mark O\'Brien är som riktigt bra som Alex, och gör en riktigt bra och trovärdig rollprestation. Adam Brody är som vanligt mycket bra som Alex bror Daniel, som kanske är den som får flest nyanser utöver Grace. Det är också kul att få återse Andie MacDowell igen, som efter de stora framgångarna på 1990-talet sedan dess mest har hankat sig fram med smala okända filmer eller biroller; och hon är lika bra nu som under "glansdagarna".
Ready or Not är en riktigt bra och välgjord film, som är underhållande, charmig, spännande och otäck; men som även när det är som mest otäckt aldrig glömmer bort rollfigurerna eller handlingen. Det finns också ett visst djup, och man dras in i filmen på ett ovanligt lyckat sätt och sitter på helspänn i biosalongen från första till sista bildruta. Jag känner mig högst tveksam till kategoriseringen skräckkomedi, för åtminstone i mina ögon är det bara enstaka situationer och repliker som faktiskt kan betraktas som humoristiska; så om man förväntar sig en rolig film lär man bli besviken. Men ser man på Ready or Not som en lättsam rysardramathriller med enstaka komiska inslag fungerar det betydligt bättre, och då filmen heller aldrig blir för otäck (så man får mardrömmar efteråt) är det en film väl värd att se för de allra flesta. De logiska luckor som förekommer drar ner helhetsintrycket något, liksom de lite väl blodiga scener som förekommer då och då utan att det egentligen hade behövts. Därför väljer jag efter moget övervägande en stabil sjua i betyg, men det är ju inte fy skam det heller och jag hoppas att många tar chansen att se denna lite annorlunda film. För alla som växt upp på 1990-talet är det värt att påpeka att filmen inte har någon som helst koppling eller likhet till den kanadensiska kultserien med samma namn, som i Sverige sänts på TCC och SVT.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 24 augusti 2019
Senast uppdaterad: 24 augusti 2019
Recensionen har lästs 1594 gånger av 915 personer, sedan den 24 augusti 2019
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))