Dubbningshemsidan
Recensioner
Rocketman
(Rocketman)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Fox-Paramount Home Entertainment för recensionsexemplaret
Elton John (ursprungligen Reginald Dwight) kliver in i full scenutstyrsel på ett AA-möte, där han berättar att han är alkoholist, narkotikamissbrukare, sexmissbrukare och shoppingberoende. Han börjar berätta om sin "lyckliga" barndom, med en frånvarande pappa och en känslokall mamma. Men också hur han i tidig ålder började intressera sig för och studera musik, och i tonåren började spela och sjunga i ett band. Där kommer han i kontakt med Bernie Taupin, och börjar tonsätta texter som Bernie skrivit. Det dröjer inte länge innan han slår igenom som artist, men tyvärr dröjer det inte heller länge förrän han börjar missbruka sprit och droger...
Elton John är onekligen en talangfull musiker och artist, som har en del imponerande låtar i sitt bagage. Samtidigt har jag dock aldrig tillhört någon av hans största fans, och har aldrig varit alltför insatt i personen bakom låtarna. Jag är således kanske inte den bästa personen att bedöma en film om Elton Johns liv, men å andra sidan bör biografier rikta in sig till fler än de redan frälsta. Rocketman är hursomhelst en riktigt bra och underhållande film, som gör en rättvis och nyanserad skildring om Elton John samtidigt som vi får höra många av hans fina låtar. Det är charmigt, underhållande och mycket engagerande, och under stora delar av filmen sitter man som klistrad framför bioduken. Här finns lite humor, en del dramatik och intressanta personporträtt.
Det är närmare 40 års karriär som filmen ska skildra under två timmars tid, och det är aldrig oproblematiskt att hinna med så mycket under en enda film. Risken är överhängande att det upplevs fragmentariskt, då det oundvikligen blir stora tidshopp. Men den här filmen lyckas bättre än väntat på den punkten, och trots stora hopp upplevs det inte rörigt eller särskilt fragmentariskt. Men jag hade gärna sett lite mer av Eltons/Reggies barndom, då den hoppas över ganska snabbt och vi bara får några korta scener från barndomen innan han plötsligt är i sena tonåren. Om hans barndom får vi inte veta mer än det absolut nödvändigaste, medan jag hellre hade sett ett ökat fokus på det.
Men å andra sidan förlåter man snabbt det när filmen kommer igång, och vi både får en inblick i Elton som person och hans missbruk samtidigt som vi får levererade ett flertal av hans hits på ett fint sätt. I stil och känsla har filmen en hel del likheter med Bohemian Rhapsody av samma regissör, men den stora skillnaden mot den filmen är att skådespelarna sjunger själva i den här filmen - då infinner sig en helt annan känsla, och huvudrollsinnehavaren har dessutom minst lika bra sångröst som den riktige Elton John.
En annan skillnad är att Rocketman delvis är en musikal, vilket gör att rollfigurerna vid några tillfällen brister ut i sång som inte är kopplade till naturliga repetitioner eller konserter. Man kan ha delade meningar om det är positivt eller negativt, men när man väl kommit över den något konstlade känslan första gången fungerar det över förväntan. Att det känns lite underligt kommer man snabbt över, och fastän det rör sig om sånger som inte är avsedda att användas som musikalnummer så vänjer man sig snabbt och det blir både charmigt och effektivt. Att låtarna förstås inte riktigt för handlingen framåt på samma sätt som musikalnummer är menade att göra är förstås lite olyckligt, men gör inte så mycket då det rör sig om ett relativt begränsat antal tillfällen under filmen.
Förutom dessa tillfällen rör det sig om en lite mer traditionell biografi, men kryddat med mycket musik och dessutom ett par fantasiinslag. Blandningen fungerar riktigt bra, och därför blir det hela tiden intressant och fascinerande. De många fina låtarna i lyckade nytolkningar förhöjer också helhetsintrycket, även fast jag saknar en och annan favorit - bland annat känns det märkligt att vi av Candle in the Wind bara får höra en instrumental snutt på 15 sekunder, men aldrig mer än så; och ärligt talat satt jag och väntade under hela filmen på att den skulle komma i lite längre och mer ordentlig version med sång... Istället fokuseras i alla fall delvis på mer okända låtar, vilket jag inte är helt nöjd över. Men bara man kommer över att sannolikt inte få med alla låtar man hade önskat, så är det en mycket intressant och bra film.
Dock är det alltid lite problematiskt när man gör biografier om nu levande personer, och där subjektet själv är inblandad i filmproduktionen - i det här fallet är Elton själv exekutiv producent, och hans nuvarande man är producent. Det bör ju visserligen lova att det mesta som tas upp stämmer med verkligheten, utan större avvikelser. Men det medför förstås också att man kan vara säker på att filmerna inte innehåller några alltför obekväma sanningar eller alltför besvärande skelett i garderoben. Ingen kändis brukar ju tycka om att få några mörka hemligheter avslöjade, så således innebär det även den här gången att filmen inte tar upp något som inte redan är allmänt känt. Det är helt enkelt oundvikligt att det kan bli en smula tillrättalagt, och en något förskönad bild av verkligheten. Elton Johns missbruksproblematik skildras visserligen på ett ganska rättvist och ärligt sätt, men då det också ligger ganska långt bakåt i tiden för hans del så är det väl inget han opponerar sig emot idag.
Dessutom upplevs Rocketman något övertydlig, och på gott och ont skildras det relativt osentimentalt. Det blir aldrig det minsta gripande, och jag grät inte en enda gång trots att handlingen är sådan att man kan tycka att så borde ha skett - jag är inte säker på varför, eller om det är avsiktligt eller inte. Skildringen av Elton Johns drog- och alkoholmissbruk upplevs också en smula förenklat, då filmen kraftigt antyder att han fick drogproblem på grund av att han inte blev kramad som barn. Visst kan uppväxten säkert ha varit en bidragande faktor (i synnerhet om föräldrarna varit så extrema i verkligheten som de framstår i filmen), men med all säkerhet är verkligheten nog lite mer invecklad än så... Jag tycker också att filmen går lite för snabbt framåt när det gäller början av missbruket, då Elton från att vara helnykterist plötsligt börjar dricka och använda droger ganska lättvindigt, och utan att vi får någon tillräckligt bra förklaring till varför.
Fotot är mycket bra, och filmen har ett starkt och effektivt bildspråk tillsammans med några snyggt koreograferade musikalnummer. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, och framförallt är Taron Egerton utmärkt i huvudrollen som Elton John. Han är någorlunda lik den verkliga personen, spelar med en övertygande närvaro och övertygar verkligen som Elton. Dessutom har han en mycket bra sångröst, och är minst lika bra som Elton själv på att sjunga. Jamie Bell är riktigt bra som Bernie, och Bryce Dallas Howard gör allt som går av den tyvärr ganska platta rollen som mamma Sheila.
Rocketman är en riktigt bra och underhållande film, som har ett påtagligt djup och rikligt med charm, samtidigt som den också erbjuder mycket bra musik från Elton Johns imponerande samling - vissa låtar framförs i typiskt musikalupplägg, d.v.s. att rollfigurer brister ut i sång som del av handlingen, medan andra låtar framförs i mer traditionell stil som del av repetitioner, konserter och dylikt. Ibland blir musikalnumren något konstlade, men oftast fungerar även dessa bra. Med så bra musik i kombination med imponerande skådespelarinsatser är det svårt att inte bli imponerad, och överlag är det också en mycket bra film. Men tyvärr blir den bitvis lite väl översentimental, plus att bilden kan upplevas något förskönad och förenklad; säkerligen en bieffekt av att Elton John varit med som producent för filmen. Jag hade gärna velat få en lite mer nyanserad bild av varför han började droga, då det går lite för snabbt från det att han aldrig ens dricker öl tills han knarkar med varenda preparat som man kan tänka sig. Men om man kan komma över det är det en riktigt lyckad film, som definitivt överträffar Bohemian Rhapsody men som inte når upp till riktigt samma höga klass som den något snarlika A Star is Born. Det är en film väl värd att se för de flesta, och som även håller att ses om. Jag har funderat länge och väl på betyget, men väljer till sist en svag åtta.
Bakom den svenska textningen på både bio och Blu-Ray står Niclas Kjellén, och överlag är det en riktigt bra översättning där jag inte kunnat upptäcka några översättningsfel. Glädjande nog översätts de flesta av sångerna via textremsor, och för ovanlighetens skull är sångtexterna inte översatta rakt av utan istället översatta med hänsyn till takt, stavelser och rim; precis som de engelska originaltexterna. När man inte ska dubba sånger är det ovanligt att man faktiskt tar sådan hänsyn vid textremsor, och för det förtjänar översättaren en eloge.
Blu-Ray-utgåvan innehåller bild i Widescreen med proportionerna 2,39:1, medan ljudet är i Dolby Atmos 7.1 på engelska, med en kärna i Dolby TrueHD för bakåtkompatibilitetens skull. Ljudspåret verkar dock vara mastrat eller konfigurerat annorlunda än de flesta andra Blu-Ray-filmer med Dolby Atmos-ljud, för medan de flesta filmer spelas upp direkt i Dolby TrueHD om man inte har Atmos-stöd på sin hemmabioreceiver, var jag här tvungen att gå in och experimentera med Blu-Ray-spelarens avancerade finesser innan jag till sist lyckades få något annat än stereoljud - närmare bestämt duger det här inte att ha ljudutgången inställd på "Auto", utan den måste tvingas till "Bitstream" för att få flerkanaligt ljud. Lite besvärligt och märkligt. Allra bäst hade det varit om man för kompatibilitetens skull också kunnat ta med ett ljudspår i DTS-HD, då det stöds av alla Blu-Ray-spelare och receivers utan krångligheter. Dessutom finns fem dubbade ljudspår i Dolby Digital 5.1, på tyska, franska, spanska, italienska och turkiska.
Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra, och jag uppskattar att bakhögtalarna används flitigt; men lite synd att nästan all dialog ligger i centern. Filmen är textad på 11 olika språk, däribland de fyra skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade - något som en gång i tiden var förhållandevis vanligt, men som alla distributörer tyvärr slutat med nuförtiden (vid allt utom svenska filmer). Texten är lagom stor och relativt lättläst, men kantlinjerna är ganska tunna. När man matar in BD-skivan möts man av en distributörsjingel, varpå man får välja språk från en enkel språkvalsmeny. Därefter visas varningstexter på valt språk, innan man direkt kommer till huvudmenyn som är rörlig och stilren men endast på engelska. När man spelat filmen visas en kort skriftlig anti-piratpropaganda på fem sekunder innan man kommer tillbaka till menyn.
Blu-Ray-utgåvan innehåller mycket bonusmaterial, men inte allt är intressant. Inledningsvis erbjuds vi utökade versioner av fyra av filmens musikalnummer, vilket är kul att se men tillför inte så mycket - just de här fyra är heller inte filmens bästa låtar, och det fanns nog en orsak till att de klipptes ned en smula till den färdiga filmen. Vidare återfinns ett flertal bortklippta scener på 20 minuter, som är intressanta att se på men som inte tillför så mycket till filmen. Därför är det förståeligt att de klippts bort, men någon enstaka av scenerna hade ändå gärna fått vara kvar då de har en koppling till texten som visas i form av den skriftliga epilogen i slutet. I minidokumentären "It's Going to Be a Wild Ride: Creative Vision" på 7 minuter tas den visuella stilen upp, och dessutom finns ett samtal mellan Elton John och huvudrollsinnehavaren Taron Egerton. Vissa bitar är intressant, men överlag tillför det inte så mycket och här finns också sin beskärda del av skryt och ryggdunkande.
Nästa minidokumentär är 8 minuter långa "Becoming Elton: Taron's Transformation", som kretsar kring huvudrollsinnehavaren och "förvandlingen" till Elton. Det är hyfsat intressant mellan varven, men till största delen tillför inte det heller så mycket. Dessutom får man nog ta vissa uppgifter med en nypa salt, då regissören hävdar att Elton John under ett stillbildsfoto inte kunde avgöra om det var han själv eller skådespelaren på bild - och så lik Elton är trots allt inte Taron Egerton... Vidare återfinns ett 9 minuter långt inslag om filmens scenografi, kläder och bildspråk, vilket säkert är intressant för somliga men som för mig inte tillförde så mycket. Då är 10 minuter långa "Full Tilt: Staging the Musical Numbers" mer intressant, då vi får se hur några av musikalnumren koreograferades och spelades in. Ganska intressant, även om inte så mycket är någon större överraskning. Nästa inslag är 12 minuter långa "Music Reimagined: The Studio Sessions", som handlar om inspelningen i studio av sångnumren. Det är faktiskt riktigt intressant att se och höra hur det gått till, även fast det också varvas med en del onödiga "skrytinslag".
Till sist återfinns också två möjligheter att se på (delar av) filmen på nya sätt. Det som kallas för "Rocketman Lyric Companion" innebär att man antingen kan se hela filmen eller utvalda sångnummer med sångtexter i bild i karaoke-stil. Att se hela filmen på det sättet ger inte så mycket, för då får man ingen textning alls av dialog, men däremot kan det vara trevligt vid vissa sånger. "Rocketman Juke Box" innehåller möjlighet att spela upp samtliga sånger i filmen var för sig - smidigt att kunna komma åt sånger man vill höra igen, men irriterande nog går det (till skillnad från uppspelning av hela filmen) inte få svensk text om man hoppar till sångerna på det sättet. Glädjande nog har allt utom de två sistnämnda bonusmaterialen svensk text - för det förtjänar Paramount en stor eloge, då de flesta andra distributörer sedan länge slutat att texta bonusmaterial på de skandinaviska språken.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 30 maj 2019
Senast uppdaterad: 20 oktober 2019
Recensionen har lästs 2127 gånger av 1274 personer, sedan den 30 maj 2019
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| BD-produktion |
|
7 |
| Snittbetyg: |
 |
7,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))