Dubbningshemsidan
Recensioner
Shoplifters
(Manbiki kazoku)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för pressvisningen
Osamu och den runt 10-åriga Shota tillhör en familj med snattare, och har precis varit på en av sina dagliga snatterirundor i livsmedelsbutiken; där Shota lätt kan plocka på sig allt de behöver genom att Osamu blockerar vyn från övervakningskameror och butikspersonal. Bytet tar de med sig till ett gammalt slitet hus, där de båda bor tillsammans med tre kvinnor i olika åldrar. Men en dag blir snattarna vittne till hur en femårig flicka blir utlåst på en balkong. Hennes föräldrar grälar högljutt, och verkar inte bry sig det minsta om flickan. Hon heter Yuri, och snattarna tar sig då friheten att ta hand om henne och ta med henne till huset där de alla bor. Där blir Yuri snabbt en del av gemenskapen, och lär sig snatteriets fina konst. Men Yuri blir också indirekt orsaken till att saker och ting förändras permanent...
Japanska dramer lär förmodligen inte locka någon storpublik på svenska biografer, men det är trevligt att sådana filmer ändå får utrymme på biografer här i landet. Det är svårt att inte få höga förväntningar på en film som faktiskt har vunnit Guldpalmen i Cannes, och dessutom är filmen gjord av Hirokazu Koreeda; mannen bakom den mycket fina och underskattade Systrarna för några år sedan (som jag för övrigt fortfarande väntar på att den ska släppas på DVD i Sverige...). De förväntningarna infriades, och Shoplifters är en mycket bra film. Det är en lågmäld och stillsam film, som tar god tid på sig att berätta sin historia. Här finns inga alltför dramatiska ögonblick och ingen direkt spänning, utan det rör sig om ett lugnt och stillsamt vardagsdrama. Det kommer säkert inte att passa alla, men bara man inte förväntar sig någon actionfilm och tycker om lite långsamma filmer så är det lätt att fastna för det här relationsdramat.
Det är trovärdigt och realistiskt, och det har blivit en mycket tänkvärd film med många bottnar och ett oväntat stort djup. Filmen ställer intressanta frågor, bland annat kring ämnet familj, men utan att presentera några svar. Det är istället upp till var och en att ta ställning till, och det är en typisk sådan film som lär locka till många diskussioner efter filmen. Rollfigurerna är mångfacetterade och intressanta, och manusförfattaren avslöjar hela tiden bara det mest nödvändiga om alla - därigenom är det först mot slutet som alla pusselbitar faller på plats, men vi får hela tiden veta precis tillräckligt så att det inte blir tråkigt. Det är också ovanligt nyanserat, för filmen skiljer sig från traditionell dramaturgi genom att i stort sett ingen är helt "god" eller "ond" - alla har båda bra och dåliga sidor, precis som i verkligheten.
Det är stämningsfullt, och filmen har en utmärkt atmosfär och stämning varför man dras in i filmen på ett effektivt sätt. Det är också mycket engagerande och fascinerande, och fastän det egentligen inte händer så mycket så sitter man ändå klistrad. Det är ett mycket lågmält och avskalat drama, och Hirokazu Koreeda skriver aldrig tittarna på näsan genom någon form av övertydlighet. Istället får man själv läsa mellan raderna, men samtidigt utan att det blir rörigt eller svårbegripligt - en svår balansgång, som få manusförfattare klarar av, men som fungerar förvånansvärt väl här.
Det är också oförutsägbart och med en del oväntade vändningar, varför man aldrig riktigt kan veta vad som komma skall. Dessutom är det berörande, men utan att någonsin upplevas översentimentalt. Det här gör att Shoplifters blir en mer mångfacetterad film än man skulle kunna tro, som både är feel-good, "feel-bad", underhållning och samhällskritik på ett elegant sätt. Här finns lite av allt, trots att handlingen på papper är ganska tunn och enkel.
Allt detta låter bra, och det är det också. Problemet är bara det att filmen dragits ut till just över två timmar, trots att storyn egentligen är ganska tunn och enkel. Det händer alltså inte riktigt tillräckligt mycket för att motivera en så lång speltid, och filmen hade nog vunnit på att kortas ned med åtminstone 10 minuter. Det börjar utmärkt och den sista halvtimmen är också riktigt bra, men i mitten finns en liten svacka då det blir lite för långsamt och filmen börjar stå och stampa på samma ställe lite för länge. Under ett litet tag kan det därför upplevas lite segt, och när det går som långsammast finns det till och med en viss risk att man kan slumra till. Det var förmodligen inte meningen, och jag tror det hade upplevts bättre om det mest långrandiga partiet runt mitten hade kunnat kortas ned lite för att få upp tempot en smula. Trots allt förstår man poängen utan att behöva visa samma saker flera gånger, och filmen är tillräckligt långsam som den är utan att göra det hela ännu värre genom ett extra segt parti.
Fotot är utmärkt, och filmen har ett starkt och effektivt bildspråk där inte en enda bildkomposition eller bildvinkel lämnats åt slumpen. Skådespelarinsatserna är också mycket bra, och för filmillusionen gör det stor skillnad att skådespelarna är (åtminstone för västerländsk publik) förhållandevis okända, som man inte redan sett i mängder av andra filmer. Lily Franky är riktigt bra som Osama, och Sakura Andô är stabil och bra som Nobuyo. Men otippat nog är det faktiskt de båda barnskådespelarna Jyo Kairi och Miyu Sasaki som är allra bäst, och gör starka och naturliga rollprestationer utan minsta lilla konstlade drag.
Shoplifters är en mycket bra och välgjord film, som är vacker och stämningsfull. Här finns en avskalad minimalistisk stil, en utmärkt stämning och ett påtagligt djup, och det har blivit ett tänkvärt drama som tar upp många intressanta frågor utan givna svar. Därigenom har det både blivit underhållande och djupsint, och bara man ger filmen en chans kommer den passa för många. Men det är ingenting för de som uppskattar fartfyllda filmer, för det är ett långsamt drama som tar god tid på sig att introducera rollfigurerna och premissen. Allting berättas i sakta mak, och den yttre handlingen är begränsad. I mångt och mycket passar den här långsamma stilen filmen, men mot mitten går det tyvärr lite för långt då filmen går över gränsen från att vara långsam till att bli seg och utdragen (vilket är vitt skilda saker, trots att det kan låta snarlikt). Det drar ner helhetsintrycket lite, men trots bristerna är det en fin och minnesvärd film som är väl värd att se för alla som uppskattar långsamma och stillsamma dramer. Den stora frågan är väl snarare hur många svenskar som egentligen ämnar till att se ett japanskt långsamt drama...? Men trots att det blir lite för långsamt mellan varven väljer jag ändå en svag åtta i betyg, och bara man inte är allergisk mot långsamma filmer är det en både minnesvärd och tänkvärd film med många kvaliteter.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 9 januari 2019
Senast uppdaterad: 9 januari 2019
Recensionen har lästs 1862 gånger av 1088 personer, sedan den 9 januari 2019
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
8 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))