Dubbningshemsidan
Recensioner
Snömannen
(The Snowman)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Harry Hole är kriminalinspektör vid Oslo-polisen, och är väldigt duktig på sitt jobb men har även stora alkoholproblem. Han beklagar sig över bristen på jobb, då det är för få mördare i Oslo, men snart får han något att bita i. När det börjar snöa på vintern anmäls en kvinna försvunnen, där det enda spåret av henne är hennes halsduk som placerats på en snögubbe som dykt upp från tomma intet på kvinnans trädgård. Harry och hans nyutexaminerade kollega Katrine börjar utreda fallet, och upptäcker snart en koppling till flera gamla olösta mordfall. Det verkar som att en seriemördare härjar, och det enda offren ser ut att ha gemensamt är att alla är kvinnor, var gifta och hade barn.
Jag har tyvärr inte läst Jo Nesbøs roman, så jag har inget att jämföra med, men med en så påkostad film är det svårt att inte få höga förväntningar. Delvis infriades dem, och delvis inte. Snömannen är en ganska bra film, med en intressant men lite långsökt premiss. Det är fascinerande och överlag engagagerande, där intresset till största delen hålls vid liv. Det är i och för sig inte jättespännande, men ändå intressant och med en genomarbetad premiss.
Det börjar riktigt bra, och jag uppskattar personkemin och dynamiken mellan Harry och Katrine. Båda är intressanta och hyfsat mångfacetterade rollfigurer, som hinner få en del nyanser. Så länge som mycket kretsar kring samspelet mellan dessa båda poliser fungerar det riktigt bra, och filmen får en extra krydda. Det är fängslande och lagom mystiskt, och det dröjer ganska länge innan man får klart för sig vem mördaren är och hur allt hänger ihop. Här finns också en gnutta humor och lite charm, och allt bidrar till en underhållande film som är både spännande och dramatisk.
Men tyvärr fortsätter det inte fullt lika bra, utan allt eftersom filmen fortlöper uppstår fler och fler logiska luckor och obesvarade frågor. Efter ett tag blir det ganska rörigt, och det är inte helt enkelt att hänga med i svängarna, då rollfigurer kommer och går utan att deras koppling till handlingen förklaras. Som exempel är det bara genom någon enstaka replik som man förstår att Harry har haft ett förflutet med Rakel (gissningsvis en ex-flickvän eller ex-fru), men vem hon egentligen är får man inget grepp om i filmen. Hon är även en svagt skriven rollfigur, som inte får några nyanser alls utan i stort sett bara används som hjälpmedel för att driva handlingen framåt. Förmodligen har detta förklarats bättre i boken, men i filmen får man inget riktigt grepp om vare sig Rakel eller hennes relation till Harry. Tyvärr gäller det även ett flertal andra rollfigurer, och vad exakt som Arve Støp och försöket att få vinter-OS till Norge har med resten av handlingen att göra blev i alla fall aldrig undertecknad klok på.
Snömannen får heller inte riktigt det djup jag hade önskat, och även fast Harry hinner få en del nyanser så kommer man aldrig riktigt inpå livet på honom. Vad som sker i hans inre kan vi bara gissa oss till, och mycket mer än att han har alkoholproblem men ändå verkar kunna sköta sitt jobb får vi inte veta. Det dröjer faktiskt ett tag innan man ens inser att han har alkoholproblem, då vi ytterst sällan ser honom dricka under filmens gång. Under filmens andra halva uppstår också lite för många typiska polisklichéer, såsom exempelvis det faktum att poliser börjar utreda allting på egen hand; fara ensam till brottsplatser och inte ens tala om för någon vart de ska. Det har vi sett för mycket av i framförallt skandinaviska kriminalfilmer genom åren, och det blir inte mer trovärdigt här. Det upplevs också lite osammanhängande med de olika parallella händelseförlopp som ska avhandlas, och vars koppling till varandra är tämligen oklar.
Däremot har filmen en imponerande stämning och atmosfär, som gör att man dras in i filmen på ett effektivt sätt. Det är stämningsfullt, lagom spännande och många scener är riktigt välgjorda. Bitvis är det riktigt minnesvärt, och här finns en del riktigt smarta inslag. Dessutom är fotot utmärkt, med en hel del vackra vyer och ett starkt bildspråk. Överlag märks det att det är en påkostad film, som på ett skickligt sätt lyckas att väcka liv i scenerna och gör att man känner sig närvarande i händelseförloppen. Men tyvärr kan jag nog anta att en betydligt större budget lagts på foto och skådespelare än på själva manuset, som är filmens svagaste punkt - gissningsvis en bieffekt av att den litterära förlagan är tjock, vilket ju sällan brukar gå smärtfritt att överföra till film.
Dessutom får man en något surrealistisk känsla när alla norrmän talar engelska till varandra, och till råga på allt dessutom försöker att uttala karaktärsnamn och ortsnamn på engelska. Det låter ungefär lika vackert som i brittiska Wallander, och filmillusionen blir lidande när man reagerar över det hemska uttalet. Att offra det norska språket till förmån för ett mer universellt gångbart engelska är beklagligt men kanske ett nödvändigt ont, för att filmen ska nå ut till en större publik och även kunna fungera för engelsmän och amerikaner som generellt sett sällan vill läsa textremsor. Däremot borde det vara olagligt att uttala skandinaviska namn och orter med påtvingat brittiskt uttal, vilket låter närmast skrattretande fult.
Fotot är fantastiskt läckert och svårslaget, då nästan varenda bildruta är rena konstverket. Filmen ser också påkostad ut, förutom vid en scen med en hagelbössa där datoranimationen tillhör det mest amatörmässiga som världen någonsin har skådat - det ser inte äkta ut för fem öre, vilket är märkligt då allt annat ser så övertygande ut. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, och det är en minst sagt imponerande ensemble som man lyckats skrapa ihop, som blandar bl.a. svenska, brittiska och franska skådespelare. Michael Fassbender är mycket bra i huvudrollen som Harry Hole, och gör en naturlig rollprestation helt utan överspel. Svenska Rebecca Ferguson är utmärkt som Katrine, och gör allt som går av rollfiguren och lite till. Charlotte Gainsbourgh är som vanligt utmärkt som Rakel, men får tyvärr ingenting att arbeta med, då karaktären är så illa skriven. Michael Yates är ganska bra som hennes son Oleg, men känns bitvis något opersonlig. Val Kilmer är också riktigt bra som den tyvärr alltför underutvecklade och platta Rafto. David Dencik är som vanligt mycket bra, och Jonas Karlsson gör allt som går av den likaledes underutvecklade Mathias. Även i övrigt är det en stark ensemble, och det finns inte ett enda riktigt svagt kort i den här välspelade filmen.
Snömannen är en ganska bra och välgjord film, som är underhållande, spännande och överlag engagerande. Något större djup finns dock tyvärr inte, och vi får heller inget riktigt grepp om många av rollfigurerna. Många kommer och går utan att vi får veta vilka de egentligen är, och jag kan bara förmoda att alla karaktärer beskrevs bättre i boken men att det uppstått problem vid bearbetningen till filmmanus. Det är olyckligt, och gör att filmen blir ganska rörig och det inte alltid är helt lätt att hänga med på allt. Det fungerar ändå ganska bra under den första halvan, men sen tappar filmen en del då det uppstår fler klichéer och det inte riktigt blir tillräckligt intressant då rollfigurerna inte får tillräckliga introduktioner eller motivationer.
För de som läst boken är det här säkert inga problem, och det fungerar nog också bättre om man läst någon av Jo Nesbøs böcker så man åtminstone är bekant med Harry Hole; men en film måste kunna stå på egna ben även för de som inte ens hört talats om rollfiguren. Det är ändå sevärt, men det är framförallt genom miljöerna och skådespelarinsatserna som filmen sticker ut som mer märkvärdig än alla Wallander- och Beck-filmer som går på TV stup i kvarten. Lite mer än så hade jag faktiskt väntat mig, men det är ändå en sevärd film, varför jag efter moget övervägande ändå väljer en sexa i betyg. Titeln kan ju dock inte gärna ses som något annat än ett översättningsfel, då originaltiteln givetvis åsyftar snögubbar hellre än snömän, men antagligen tyckte väl någon att "Snögubben" vore en ganska löjlig titel på en kriminalthriller...
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 12 oktober 2017
Senast uppdaterad: 12 oktober 2017
Recensionen har lästs 3106 gånger av 1792 personer, sedan den 12 oktober 2017
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))