Dubbningshemsidan
Recensioner
The Air I Breathe
(The Air I Breathe)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Det finns ett gammalt kinesiskt ordspråk, som säger att det finns fyra känslomässiga hörnstenar som hela livet kan brytas ner till: glädje, lust, sorg och kärlek. Detta har den koreansk-amerikanska regissören och manusförfattaren Jieho Lee tagit till vara på, och byggt sin första långfilm runt. Filmen med titeln The Air I Breathe släpptes i Sverige direkt på DVD, fast märkligt nog har DVD-omslaget ändå uppgett "Tillåten från 15 år på bio" - detta trots att filmen varken visats på bio eller genomgått censurgranskning i Sverige. Här handlar det om fyra halvfristående separata händelseförlopp, som vävs ihop till en helhet; ungefär på samma sätt som Oscar-vinnaren Crash och Short cuts. Den gemensamma nämnaren i alla fyra delar är maffiabossen Fingers, men flera rollfigurer är gemensamma för minst två av de fyra delarna. De fyra huvudrollsinnehavarna representerar varsin av de fyra grundkänslorna, vilket bygger upp filmen. Den första är glädje, där en ekonom får höra talas om ett travlopp som ska vara riggat. Han väljer att satsa pengar han inte har på en hästs utgång, men tyvärr går det inte som planerat och hans häst vinner inte. Maffiabossen Fingers är allt annat än glad då han inte kan betala sin enorma skuld, och ger honom två veckor på sig att få tag i pengarna. Utan andra möjligheter, bestämmer han sig för att råna en bank. Den andra känslan/delen är lust, där en kille som jobbar som indrivare åt Fingers råkar ha förmågan att se in i framtiden. Tyvärr kan han dock inte påverka den framtid han ser, vilket gör att han lever ett liv utan överraskningar, och därmed också utan större mening. Den tredje känslan är sorg, som handlar om en popstjärna med artistnamnet Trista. Hennes manager är skyldig mycket pengar till Fingers, och har gjort sig av med alla hennes pengar. Det har dock inte räckt för att betala skulderna, och därför överlåter han managementkontraktet på Trista till ingen annan än Fingers. Att jobba som artist åt en maffiaboss, som bara vill behålla en så länge som man tjänar stora pengar, lär ingen bli särskilt lycklig över... Slutligen återstår kärlek, där en läkare är olyckligt kär i sin kompis Gina, som nu är gift med hans bästa vän. När hon blir biten av en giftorm och motgiftet inte hjälper, så är han desperat att hitta blod åt henne för att genom blodtransfusioner rädda hennes liv - något som är lättare sagt än gjort, då Gina råkar ha en så sällsynt blodgrupp att sjukhuset inte har något sådant blod att tillgå.
The Air I Breathe är inte en alltför originell film, och det syns att regissören sneglat en hel del på bl.a. Crash. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i just Crash, som i mina ögon var alldeles för rörig och oengagerande för sitt eget bästa. Därför hade jag inga alltför höga tankar om den här filmen, men dessbättre visade den sig vara bättre än Crash. Det är en intressant grundidé, och filmen är upplagd på ett smart sätt. Den blir aldrig lika rörig som Crash, utan trots flera sidohandlingar och hopp i tiden, så blir det inga alltför stora problem att hänga med i händelseförloppen. De fyra delarna har också integrerats på ett snyggt och skickligt sätt, och gör att det faktiskt finns en viss mening i det som från början framstår som allmänt märkligt. Ett udda begrepp är att vi aldrig får veta vad någon av de fyra huvudrollsinnehavarna egentligen heter, även om popsångerskan alltid kallas för artistnamnet Trista. På sluttexterna har dessa huvudroller kallats bara för just Glädje, Lust, Sorg och Kärlek. Det låter minst sagt egendomligt, men fungerar ändå relativt väl. Det var faktiskt inte förrän i efterhand som jag insåg att man faktiskt aldrig hört någon av karaktärernas riktiga namn. Man kan dock tycka att kopplingarna till de fyra känslorna är lite långsökta, och i synnerhet glädje och lust framstår snarare som raka motsatserna. Åtminstone undertecknad tycker inte det bör röra sig om någon större glädje att stoppas av polisen efter ett bankrån... Det gör att man inte haft en chans att förstå kopplingarna, om inte varje del inletts med textskyltar om vilken känsla som just den här delen handlar om. Det borde man ha kunnat lösa på något snyggare sätt, så att man faktiskt förstår grundtanken. Det har också presenterats på ett ganska dåligt sätt, då det inte nämns något om det kinesiska ordspråket i själva filmen. Filmen lider också av en del logiska luckor och trovärdighetsproblem, och periodvis är klyschorna många. Till viss del uppvägs dock bristerna av utmärkta skådespelarinsatser, och både Forest Whitaker, Brendan Fraser, Kevin Bacon och i synnerhet den alltid lika duktiga Sarah Michelle Gellar (mest känd från huvudrollen i TV-serien Buffy the Vampire Slayer) gör mycket bra ifrån sig. Forest Whitakers rollfigur har dock blivit ganska endimensionell, och honom får vi inte veta alltför mycket om. Han gör också minst väsen ifrån sig, medan Kevin Bacon och Sarah Michelle Gellar får axla de tyngsta lassen bland huvudrollerna. The Air I Breathe hade tjänat på ett lite mer genomarbetat manus, och filmen griper heller aldrig riktigt tag i mig på samma sätt som man hade kunnat önska. Men att det rör sig om en bra film råder ingen tvekan, och även om jag är osäker på om den håller att ses om, så är den absolut värd att se åtminstone en gång för de allra flesta.
DVD-utgåvan är mycket enkel, och erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,35:1. Ljudet är i Dolby Digital 5.1, och filmen är textad på de fyra skandinaviska språken. Bild- och ljudkvaliteten är bra. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk, direkt följt av ett flertal trailers för andra filmer. Därefter börjar själva filmen att spelas upp direkt, utan att någon huvudmeny visas. Faktum är att det inte ens finns någon huvudmeny på skivan - trycker man på DVD-spelarens menyknapp kommer man istället tillbaka till den inledande språkvalsskärmen. Mycket egendomligt begrepp, och lite irriterande. Därför finns det av förståeliga skäl inget som helst extramaterial, och inte ens någon scenvalsmeny. Förvisso går det bra att navigera till filmens olika scener genom att bläddra mellan kapitlen, men det är ju inte lika enkelt och smidigt för att hitta åt en viss scen som via en meny. Det gör också att man inte från menyn kan välja att spela upp filmen utan text, utan föredrar man att se filmen otextad måste man välja något av de skandinaviska språken och därefter stänga av texten via fjärrkontrollen när uppspelningen av filmen startat. Avsaknaden av extramaterial är beklagligt, i synnerhet då filmen i dess amerikanska DVD-utgåva enligt uppgift har en del extramaterial.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 10 oktober 2008
Senast uppdaterad: 10 oktober 2008
Recensionen har lästs 3633 gånger av 1955 personer, sedan den 10 oktober 2008
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
2 |
| Snittbetyg: |
 |
4,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(59966)a(1587777))