Dubbningshemsidan

Dubbningshemsidan

Recensioner

Icke-dubbade filmer

The Curse of La Llorona
(The Curse of La Llorona)

Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.

Tack till Fox-Paramount Home Entertainment för recensionsexemplaret
Sök efter The Curse of La Llorona på CDON
   ANNONS
Thriller / Rysare / Övernaturligt / Spelfilm / Långfilm
Målgrupp: Ungdomar / Vuxna  [Sök exakt denna kombination]
Speltid: 1 timme 33 minuter
Genre: Rysarthriller
Produktionsland/år: USA, 2019
Produktionsbolag: Warner Bros. Pictures, New Line Cinema & Atomic Monster
Producent: James Wan, Gary Dauberman & Emile Gladstone
Regi: Michael Chaves
Manusförfattare: Mikki Daughtry & Tobias Iaconis
Svensk distributör: Twentieth Century Fox (Sweden) AB
Klarar av Bechdel-testet: Ja, klarar alla tre steg
(Kompletteringar och rättelser tas tacksamt emot via e-post)
Medverkande:
Anna Tate-Garcia - Linda Cardellini Rafael Olvera - Raymond Cruz
Samantha Garcia - Jaynee-Lynne Kinchen Chris Garcia - Roman Christou
La Llorona - Marisol Ramirez Patricia Alvarez - Patricia Velasquez
Fader Perez - Tony Amendola Inspektör Cooper - Sean Patrick Thomas
Donna - Irene Keng Mr. Hankins - John Marshall Jones
Carlos - Oliver Alexander Tomas - Aiden Lewandowski

Året är 1973, och i Los Angeles tar änkan Anna ensam hand om sina två barn Samantha och Chris, efter att hennes man som var polis blivit dödad i tjänst. Hon jobbar som socialarbetare, och hennes senaste fall är att se till varför den latinamerikanska kvinnan Patricia Alvarez - som tidigare misstänkts för barnmisshandel - har hållit sina barn hemma från skolan en längre tid. Anna besöker deras hem, och upptäcker ett låst rum som Patricia varnar henne för och säger att hon absolut inte får gå in. Då det finns varningstecken är hon så illa tvungen att ändå öppna rummet, och upptäcker till sin fasa att Patricias båda söner har hållits inlåsta där. De har också brännmärken på händerna, och blir därför omhändertagna av socialen.

Det borde ha varit slutet på berättelsen, men natten därpå har de omhändertagna sönerna blivit dränkta i en närliggande sjö. Patricia misstänks för dådet, och det enda hon kan säga är att La Llorona (den gråtande kvinnan på spanska) har gjort det. La Llorona är en gammal folksägen från Mexiko av okänt ursprung, om en bedragen kvinna som sjuk av svartsjuka dränker sina egna barn; för att sedan tillbringa evigheten med att leta efter sina barn och kidnappar och dränker andras barn på kuppen. När sedan Annas båda barn själv råkar ut för en gråtande kvinna och blir brännmärkta av henne inser hon med fasa att legenden är verklighet; och den enda hjälp hon får är av den mystiska shamanen Rafael Olvera som tidigare varit präst men sedan länge lämnat den katolska kyrkan...

Det kan inte vara lätt att göra originella skräckfilmer i dagens läge, när i stort sett varenda tänkbart koncept redan har använts både en och två gånger. Mycket riktigt är The Curse of La Llorona heller inte speciellt originellt, och bl.a. finns en del likheter med Exorcisten och en rad andra filmer. Men glädjande nog fungerar det bra ändå, och det har blivit en riktigt bra och lyckad film. Historien är intressant, och det är ett lyckat och smart drag att den här gången utgå ifrån en riktig latinamerikansk legend/folksägen - en folksaga som berättats av framförallt mexikaner i hundratals år, och som ingen i dagens läge vet huruvida det finns någon verklighetsbakgrund bakom eller inte. Oavsett hur det ligger till med den saken är det i alla fall ett tacksamt ämne för en film, och gör att filmen får en liten annan krydda än de flesta skräckfilmer.

Det är spännande och fängslande, och trots att intrigen må vara något tunn så sitter åtminstone jag som klistrad hela tiden utan att ens våga släppa blicken från duken. Här finns en tacksam atmosfär och stämning, och därför lever man sig in i handlingen på ett föredömligt sätt. Jag uppskattar också att manusförfattaren fokuserat på handlingen och rollfigurerna, så att man får lära känna de flesta ordentligt och där nästan alla hinner få ett visst djup. De flesta har blivit mångfacetterade, och därför är det lätt att känna för Anna, Sam och Chris; som alla är sympatiska och personer man verkligen känner för. Dock är det lite sämre ställt med Rafael, som visserligen fått en del nyanser och både bra och dåliga sidor, men som också upplevs något stereotyp och med en och annan kliché.

Det viktigaste med en skräckfilm är förstås att lyckas att skrämma publiken, och på den punkten har The Curse of La Llorona verkligen lyckats. För det här är en av de mest otäcka skräckfilmer jag sett på åratal, och man blir verkligen mörkrädd av den här otäcka filmen. Man hoppar till ganska ofta, och däremellan finns en övertygande psykologisk skräckstämning. Jag uppskattar att filmteamet valt att fokusera på psykologisk skräck hellre än på våld och blod, och därigenom är filmen nästan helt befriad från sådant. Det fungerar riktigt väl, då det har blivit en riktigt obehaglig film som inte kommer lämna någon oberörd. Det är genuint otäckt och läskigt, men samtidigt utan att fokusera på skräck enbart för sakens skull. Det är också spännande och med en tacksam intensitet, där det händer något hela tiden, men man åtminstone hinner slappna av och andas ut lite mellan hemskheterna.

På gott och ont har The Curse of La Llorona gjorts för att passa in i The Conjuring-universumet, och föga förvånande är det också James Wan som producerat filmen. Det medför att filmen fått tydliga likheter med flera andra filmer i serien, och är bl.a. ganska lik The Nun i stil och känsla. Uppenbarligen har det dock främst gjorts i marknadsföringssyfte, och den enda egentliga kopplingen till de andra filmerna är att fader Perez - som vi såg i Annabelle 2014 - förekommer i en liten biroll i den här filmen; komplett med ett par snabba tillbakablickar från just den filmen. Det är kanske ett nödvändigt ont för att dra en större publik till den här filmen, inte minst då titeln kanske inte lockar alltför många spontanbesökare.

Men nackdelen är att det blir något repetitivt, då filmen bibehåller samma stil och känsla som de övriga filmerna i filmserien, och därmed inte lyckas åstadkomma så mycket nytt. Särskilt originellt blir det alltså inte, och nog kan jag tycka att en så intressant folksägen som denna hade förtjänat en lite mer unik behandling istället för att "tvingas" in i en befintlig mall. Här finns också ett lite för stort fokus på "hoppa till"-effekter, som det förekommer lite väl mycket av; plus att några av birollerna känns lite för underutvecklade.

Men till skillnad från exempelvis The Nun tappar i alla fall den här filmen aldrig fokuset på rollfigurerna och handlingen, och därför blir det aldrig lika tunt som där och spårar inte ur på samma sätt. Det uppskattar jag, och det finns heller inga nämnvärda logiska luckor utan filmen lyckas att någorlunda hålla ihop logiskt. Jag tycker dock att Anna framstår som lite väl naiv, som borde ha insett vid ett tidigare skede vad som pågår. Nog för att ingen förstås vill tänka att något övernaturligt är i görningen, men hon har ändå sett så pass mycket att hon borde ha kunnat lägga ihop två och två lite tidigare än så blivit fallet.

Fotot är snyggt, och filmen har ett effektivt bildspråk som kanske inte är speciellt nyskapande men som icke desto mindre fyller sin funktion och bidrar till en effektiv klaustrofobisk stämning. Skådespelarinsatserna är överlag riktigt bra. Linda Cardellini (kanske mest känd från kultserien Nollor och nördar på 1990-talet) är utmärkt i huvudrollen som Anna, och gör en stark och minnesvärd rollprestation som övertygar in i minsta detalj. Det är trevligt att Linda äntligen fått en huvudroll att bita i, efter att hon på senare år mest har gömts undan i diverse biroller samt medverkat som röst i en del animerade serier. Jaynee-Lynne Kinchen är också riktigt bra som hennes dotter Sam, som övertygar förvånansvärt väl för sin ålder. Roman Christou är inte riktigt lika bra som Chris, men gör en stabil och fin insats även han. Raymond Cruz (mest känd från TV-serierna The Closer och Major Crimes) är tyvärr inte lika bra som Rafael, utan känns lite stel och opersonlig, där han inte riktigt lyckas att väcka liv i rollfiguren.

The Curse of La Llorona utgår ifrån en fascinerande mexikansk legend, som berättats i århundraden och som i Latinamerika huvudsakligen används av föräldrar som en ursäkt för att deras barn inte ska gå ut på kvällar och nätter. Anknytningen till den folksägnen gör att filmen får en lite annorlunda krydda och prägel, och dessutom är det en mycket spännande och otäck film som verkligen lyckas att skrämma publiken. Man sitter på helspänn, och filmen blir både engagerande och obehaglig. Men särskilt nyskapande blir det alltså inte, och förutom att den "demoniska" varelsen är ett vitklätt spöke istället för en svartklädd nunna blir det ganska likt The Nun på många sätt. Jämför man med den filmen är dock The Curse of La Llorona betydligt bättre, och överträffar The Nun på nästan alla sätt; då den här aldrig spårar ur och dessutom har en mer omfattande berättelse som aldrig glömmer bort rollfigurerna. Trots vissa brister är jag därför ändå nöjd med den här filmen, som är väl värd att se för alla som uppskattar skräckfilmer, och som förtjänar en stabil sjua i betyg.

Den svenska texten håller en relativt hög klass, och jag kunde inte upptäcka några översättningsfel. Av någon märklig anledning är det dock bara den engelskspråkiga dialogen som har översatts - de förvisso relativt fåtal repliker som förekommer på spanska har inte översatts alls, så när rollfigurer talar spanska får man ingen översättningstext överhuvudtaget. Jag är osäker på orsaken, men sannolikt är det avsiktligt, då även den engelska textningen på Blu-Ray-utgåvan bara skriver "Talking in Spanish" så fort som någon yttrar ett ord på spanska.

Blu-Ray-utgåvan innehåller bild i Widescreen med proportionerna 2,40:1, medan ljudet är i Dolby Atmos 7.1 på engelska, med en kärna i Dolby TrueHD för bakåtkompatibilitetens skull. Dessutom finns et engelskt 5.1-spår i Dolby Digital, men varför man valt det formatet istället för DTS-HD förstår jag verkligen inte. Dessutom finns dubbade ljudspår på tyska, franska, spanska och italienska i Dolby Digital 5.1. Det finns också syntolkning för synskadade på engelska, vilket säkert är mycket uppskattat i engelskspråkiga länder, men i Skandinavien är det kanske mer tveksamt hur många synskadade som kan engelska obehindrat för att få fullt utbyte av det spåret. Bild- och ljudkvaliteten är mycket bra, och jag uppskattar att bakhögtalarna används flitigt vilket bidrar till en häftig upplevelse; men lite synd att nästan all dialog ligger i centern. Det finns textning på 11 språk, däribland de fyra skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns dock ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade.

När man matar in Blu-Ray-skivan möts man av en inledande jingel på fem sekunder, och efter det kommer man direkt till huvudmenyn. Huvudmenyn är på engelska, men det finns även symboler som kan hjälpa till för de som inte kan engelska. Avsaknaden av en inledande språkvalsmeny gör att man för att få någon textning alls måste gå in under textningsmenyn och välja textspråk - inte helt optimalt, i synnerhet inte för personer som inte kan engelska. När man valt att spela filmen visas först skriftlig anti-piratpropaganda i fem sekunder. När man spelat filmen klart visas plötsligt varningstexter på 35 olika språk (!), som tar dryga fem minuter att genomlida innan man äntligen kommer tillbaka till menyn. Det går tyvärr inte att hoppa över varningstexterna, men det går i alla fall att spola på bild så bara man har en Blu-Ray-spelare med tillräckligt snabb bildsökning (minst 50 gångers hastighet är nästan ett måste för att inte tappa förståndet) blir det i alla fall inte alltför irriterande. Varför Warner fortfarande envisas med dessa varningstexter som de också haft på DVD i många års tid är obegripligt - om de flesta andra filmbolag lyckas att känna av vilket språk man valt och anpassa varningstexter efter det, så känns det sanslöst att tvingas genomlida flera dussin varningstexter på språk man inte förstår ett ord av...

Det finns ganska mycket bonusmaterial, även om inte allt är så intressant. Det börjar med en två och en halv minut minidokumentär vid namn "The Myth of La Llorona", där skådespelare berättar om den riktiga sägnen/myten om La Llorona, varvat med klipp från filmen. Det är lite för kortfattat, och jag hade velat få en mer uttömmande beskrivning av sägnen; men det är för all del ganska intressant. Därefter finns en mer traditionell bakom kulisserna-dokumentär på 10 minuter, som fokuserar på sägnen, anpassning till filmmediet, regin, rollfigurerna och kopplingen till The Conjuring-filmerna. Huvudsakligen bygger inslaget på intervjuer med regissör och skådespelare, varvat med filmklipp och korta klipp bakom kulisserna. Här finns för all del en del matnyttigt, men det förekommer också lite för mycket allmänt skryt och ryggdunkande. I sex minuter långa "The Making of a Movie Monster" får vi se hur man "skapat" själva La Llorona, genom masker, sminkning och andra mer naturliga metoder (d.v.s. inga visuella effekter). Det är ganska intressant att se hur man skapat varelsen, och jag blir förvånad att det gått att åstadkomma så mycket utan datoranimation. Jag hade dock gärna velat veta mer om hur detta spelats in, eller få ännu mer detaljerad information. Vidare hittar vi sex bortklippta scener på totalt 11 minuter, men tyvärr går det inte välja vilka scener vi ska se utan att går bara spela upp som ett enda långt block. Scenerna är intressanta att se på, men tillför inte mycket till handlingen, så det är förståeligt att de klippts bort. Till sist hittar vi också enkelt animerade storyboard-skisser från filmens bildmanus till ett flertal scener på totalt 17 minuter - i vissa fall samtidigt som den färdiga scenen visas vid sidan av (som split-screen) och i vissa fall på egen hand. De som presenteras som jämförelse med färdiga scener tillför inte mycket, men ett par scener som aldrig ens spelats in är intressanta att se hur de var tänkta att åskådliggöras. Tyvärr har bonusmaterialet ingen skandinavisk text, men det finns i alla fall engelsk text för hörselskadade vilket är betydligt bättre än ingenting.

Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 17 april 2019
Senast uppdaterad: 27 januari 2020

Recensionen har lästs 2004 gånger av 1164 personer, sedan den 17 april 2019

Betyg:
Film/serie * * * * * * *     7
BD-produktion * * * * * *      6
Snittbetyg: * * * * * * och en halv     6,5

Läsarnas betyg

Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom att ange dina betyg här nedan.

Ditt betyg:
Film/serie:

Läsarnas kommentarer

Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.

Ditt namn:
Din e-post-adress:
(visas inte för allmänheten,
men krävs av säkerhetsskäl)
Kommentarer:
För att verifiera att du är en levande människa (och inte en robot), skriv in följande siffror i textrutan nedanför. Du ska skriva in som siffror, utan mellanslag eller bindestreck.
TVÅA - FEMMA - FYRA - FYRA
Skriv in ovanstående siffror:
 

psychedelic

© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg

Skriv ut
Läs mer om utskriftsfunktionerna


 

Vill du annonsera här?
Kontakta webbmastern