Dubbningshemsidan
Recensioner
The Favourite
(The Favourite)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för pressvisningen
Det är början av 1700-talet, och drottning Anna (eller Anne Stuart) som sitter på den brittiska tronen har blivit alltmer sjuk och svag. I praktiken är det istället hennes bästa vän (och kanske älskarinna?) Sarah, lady av Marlborough och gift med generalen Lord John Marlborough, som styr landet och fattar nästan alla beslut i drottningens namn. Därmed ser hon också till att militären (och hennes man) ska få alltmer ekonomiska resurser till det pågående kriget mot Frankrike och Napoleon, på bekostnad av det engelska folket som drabbas av fördubblad skatt. En vacker dag dyker Sarahs kusin Abigail Hill upp på slottet, som en gång i tiden varit välbärjad men som tappat allt anseende sedan hennes pappa spelat bort alla familjens pengar. Hon söker efter jobb, och får efter viss övertalning jobb i köket. Men Abigail har betydligt större ambitioner än så, och ser sin möjlighet att nästla sig in till drottning Annas tronrum. Med tiden kommer hon drottning Anna allt närmare, där hon blir kammarjungru och börjar umgås allt mer med Anna. Sarah blir svartsjuk och är allt annat än förtjust över utvecklingen, men Abigail ger sig inte i första taget...
Ett kostymdrama från 1700-talet låter inte så upphetsande, och lär förmodligen avskräcka många presumtiva biobesökare. Men så är filmen också regisserad av grekiska Yorgos Lanthimos, som bl.a. legat bakom minst sagt skruvade Dogtooth och The Lobster, och då stiger förhoppningarna en del för åtminstone undertecknad. The Favourite är inte fullt lika skruvad som Yorgos tidigare verk, men är en mycket bra film med en fascinerande och genomarbetad story. Till en början kan det upplevas tråkigt med den här gammaldags miljön, men efter en liten stund tar filmen fart och det blir så intressant att man dras in i handlingen på ett elegant sätt.
Det har blivit en mycket fängslande film, och efter en måhända något trevande inledning fastnar man snabbt i intrigen och förblir engagerad hela tiden. Snart kan man inte släppa blicken från bioduken, och det förblir fängslande ända fram till sista bildrutan. Det faktum att händelserna i grund och botten har inträffat i verkligheten, och att alla personer har funnits på riktigt, förhöjer också helhetsintrycket. Självklart kan ingen så här 300 år senare veta exakt vad som hände eller inte, och mycket i filmen är förmodligen spekulationer medan annat är avsiktligt påhittat, men icke desto mindre vet man att den grundläggande storyn har hänt på riktigt. Vad som i övrigt pågick mellan dessa tre kvinnor är det nog ingen som vet med någon form av visshet i dagens läge.
Trots en gammaldags miljö och en relativt lång speltid på ganska precis två timmar blir det aldrig någonsin utdraget eller tråkigt, och tiden går snabbt framåt utan några sega partier. Det är heller inte speciellt långsamt, annat än möjligen vid enstaka partier, utan handlingen går lagom snabbt framåt där det händer något hela tiden. Här finns också en del humor för att lätta upp stämningen, och bitvis är det riktigt roligt. Det finns en viss charm, och dessutom en påtaglig dramatisk nerv. Därigenom har det blivit en underhållande film, som är trevlig att titta på samtidigt som den är tänkvärd och djupsint. Dessutom är dialogen både vass och rapp, och oerhört genomarbetad.
The Favourite har mycket intressanta karaktärsporträtt, och det har blivit en ovanligt nyanserad film där ingen är helt "god" eller "ond". Men man känner hela tiden för Abigail, fastän hon helt klart går för långt periodvis, vilket brukar vara svårt att åstadkomma - i fel händer hade hon förmodligen upplevts fruktansvärt osympatisk. Samtidigt är det inte alltid solklart vem man egentligen ska "heja på", då både Sarah och Abigail båda beter sig tämligen klandervärt och är förmodligen ungefär lika goda kålsupare båda två. Drottning Anna säger inte så mycket, och exakt hur mycket den sjuka drottningen vet får man aldrig riktigt veta. Men här finns många nyanser, och ingenting är helt svart eller vitt; precis som i verkligheten.
En viktig skillnad gentemot de flesta kostymdramer är att filmen upplevs ovanligt modern, då man här valt att vända på alla könsroller. Här är det alltså kvinnor som kämpar om makten, som fattar alla viktiga beslut och som dessutom är tuffa och ägnar sig åt jakt och skjuter duvor. Männen är snarare översminkade bimbor, som inte fyller någon större funktion för handlingen än som kuttersmycken och vackra ansikten; och inte verkar de flesta vara alltför intelligenta heller. Med andra ord, precis tvärtom hur det brukar vara i genren. Det är en trevlig omväxling, och gör att filmen erbjuder en extra krydda som saknas i de flesta kostymdramer. Samtidigt blir det aldrig någonsin övertydligt, och budskapen fås fram på naturlig väg utan att ta till pekpinnar. Det blir heller aldrig tillrättalagt, utan allting upplevs naturligt och realistiskt.
Men det känns som att manusförfattarna haft vissa svårigheter att knyta ihop säcken, vilket kanske beror på att det här är första gången som Yorgos Lanthimos inte själv skrivit manus; och han brukar klara av det här bättre. Precis när det är som mest intressant slutar plötsligt filmen lite väl abrupt, och flera obesvarade frågor kvarstår som man aldrig får någon klarhet i. Det är mycket som inte hinner redas ut, och jag hade velat veta vad som hände sen. Det känns också lite märkligt varför drottning Annas make, prins Georg av Danmark, vare sig syns eller ens kommer på tal; trots att han bör ha varit vid livet under åtminstone de inledande händelserna i filmen (han dog i verkligheten 1708, vilket var några år efter att Abigail kommit till slottet).
Fotot är mycket bra och läckert, med ett starkt och lite annorlunda bildspråk. Dock blir jag inte riktigt klok på varför en del scener är filmade med Fisheye-objektiv, och därför får förvrängda proportioner; något som garanterat är avsiktligt och kanske är lite läckert, men som jag samtidigt inte riktigt förstår vitsen med. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra. Olivia Colman är utmärkt som drottning Anna; en svår roll som kräver många nyanser och mycket som inte uttrycks i tal, men som Olivia behärskar till fullo. Emma Stone är också utmärkt som Abigail, och lyckas med konststycket att få oss att sympatisera med hennes rollfigur även när hon beter sig illa. Det är en svår balansgång, men Emma klarar av den här svåra rollen utan några som helst problem.
Rachel Weisz är riktigt bra som Sarah, och skildrar även hon en svår rollfigur med många nyanser. Samtidigt tycker jag nog att Rachel är snäppet sämre än de andra två, och inte riktigt kommer upp till samma höga nivå, även fast det inte är så långt ifrån. Det känns i alla fall logiskt och rättvist att alla tre blivit nominerade till Oscar, men det känns som att Oscarsjuryn närmast måste ha singlat slant för att avgöra vem som ska klassas som huvudroll respektive biroll, då alla tre syns i ungefär lika många scener och har lika stora roller. Nicholas Hoult är bra som Robert Harley och Joe Alwyn är också bra som överste Masham, men männen hamnar klart i skymundan från kvinnorna och får således inte alls lika mycket att arbeta med.
The Favourite är en mycket bra och välgjord film, som är underhållande samtidigt som den är djup och tänkvärd. Det är charmigt och roligt, samtidigt som det aldrig blir oseriöst på något sätt. Förmodligen har manusförfattarna tagit sig ganska stora friheter gentemot de verkliga händelserna, men samtidigt vet vi att personerna och den mest grundläggande intrigen har hänt på riktigt; och den vetskapen förhöjer känslan en del. På gott och ont är det här ett mer jordnära drama än de dramakomedier som Yorgos Lantimos tidigare regisserat, såsom exempelvis den underskattade (och sjuka) The Lobster. På sätt och vis är det lite synd, men samtidigt kan nog en lite mer realistisk stil locka en större publik än hans tidigare lite mer svårtillgängliga filmer. Att The Favourite blivit nominerad till Oscar för bl.a. bästa film förvånar mig inte och är fullt rättvis, och bara man inte är allergisk för den gammaldags 1700-talsmiljön så är det här en mycket bra film som är väl värd att ses för de flesta. Den tar dock en liten stund att komma in i, vilket tillsammans med ett par onödiga scener och ett lite för abrupt slut, gör att jag nöjer mig med "bara" en svag åtta i betyg.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 24 januari 2019
Senast uppdaterad: 24 januari 2019
Recensionen har lästs 1851 gånger av 1043 personer, sedan den 24 januari 2019
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
8 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))