Dubbningshemsidan
Recensioner
The Limits of Control
(The Limits of Control)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Nordisk Film för recensionsexemplaret
Den amerikanska regissören och manusförfattaren Jim Jarmusch har blivit känd för sina annorlunda och säregna filmer, som alla sticker ut från mängden på ett eller annat sätt. Han började redan under tidigt 1980-tal, men därefter har det gått ganska lång tid mellan varje film. För de flesta har Jim blivit mest känd för filmer som Broken Flowers, Coffee and Cigarettes och Ghost Dog; men han har öven gjort över ett dussin andra filmer. Många av hans filmer har blivit prisbelönade, och han har gjort stor succé på filmfestivaler runt om i världen. Hans senaste film kan också tänkas vara hans mest originella, och har fått titeln The Limits of Control. Den hade världspremiär under våren 2009 och visades senare på Stockholms filmfestival med bra kritik. Trots det gick den aldrig upp på svenska biografer, utan släpptes direkt på DVD. Här får vi följa en namnlös enstöring, som troligen befinner sig på fel sida av lagen. Han befinner sig på uppdrag, men exakt vad uppdraget går ut på får vi inga klara besked om. Han reser till Madrid i Spanien, där han träffar kontaktpersoner och får nya direktiv under sin långa resa genom Spanien.
Jim Jarmusch har hittills hållit en ganska ojämn klass - Broken Flowers var en mycket bra och minnesvärd film, men de flesta andra har inte varit alltför mycket att hänga i granen. Därför var det med blandade känslor jag satte mig ner för att se The Limits of Control, och jag vet fortfarande långt efteråt knappt vad jag egentligen tyckte om filmen. Alla som sett någon av regissörens tidigare filmer vet att han inte direkt tycker om övertydlighet, men här har han ändå gått längre än någonsin. För det här är det mest kryptiska som världen någonsin skådat. Egentligen förstår man ingenting av storyn, och det är oerhört många frågor som aldrig får något svar.
Det är en långsam och näst intill intetsägande film, med en mycket tunn story. Egentligen händer inte mycket alls, och hela storyn kan beskrivas med en enda mening. Allting står och stampar på samma ställe, utan vare sig karaktärsutveckling eller mycket till personbeskrivningar. Vi får inte ens veta vad en enda person i filmen heter, och huvudrollen kallas i rollistan endast för "Lone Man". Vad han egentligen är för slags man, vad hans uppdrag är och vad syftet med allting är får vi aldrig veta. Här gäller det att vara uppmärksam och helskärpt för att upptäcka subtila detaljer, och även då är det mycket tveksamt om det är överhuvudtaget möjligt att få några besked från filmen. Det är också sparsmakat med dialog, och det går långa partier utan att någon säger något. Här förekommer bara den allra mest nödvändiga dialogen, och knappt ens det.
Rätt använt kan kryptiska och svårfattliga filmer vara mycket stämningsfulla och lyckade, men det finns en gräns för allt och här har Jim Jarmusch utan tvekan passerat den gränsen. Jag satt hela tiden och väntade på att få veta hur allt hängde ihop, och förväntade mig att åtminstone i slutändan ha fått svar på de flesta frågor. Men min väntan var förgäves, för när sluttexterna börjar rulla visste jag inte mycket mer än när filmen började. Att det är kryptiskt kan vara trevligt om det finns ledtrådar under tiden, så att man med tillräcklig uppmärksamhet kan pussla ihop allt. Men här får vi helt enkelt inte tillräckligt många ledtrådar för att kunna veta någonting med säkerhet. Det är visserligen en linjärt berättad film där man förstår det mesta som händer, men man förstår inte varför det händer eller hur allt egentligen hänger ihop. Frågetecknen och luckorna är många, och ibland börjar jag undra om ens Jim Jarmusch själv har bestämt sig för vad storyn egentligen handlar om och vad tanken är.
Det blir heller inte bättre av att alla rollfigurer är endimensionella och onyanserade, och att vi inte får veta någonting om någon. Det här låter som en oerhört dålig och plågsam film, och för somliga kommer den också garanterat att kännas så. Men på något underligt sätt tyckte jag ändå om The Limits of Control; åtminstone till en viss gräns. Det är en mycket annorlunda och originell film, och är mycket stämningsfull. Trots att scenerna är repetitiva och att storyn är oerhört tunn, så förblir filmen relativt engagerande och man kan inte låta bli att fängslas av den annorlunda och kryptiska storyn. Jag ville hela tiden veta mer, och satt framför TV:n med ungefär lika stora delar av fascination och irritation. För det är utan tvekan en fascinerande och intressant film, som är lågmäld, stämningsfull och suggestiv. Den lämnar trots allt ett bestående intryck, och är inget jag kommer att glömma i första taget.
Fotot av den smått legendariska australiensiska filmfotografen Christopher Doyle är förstklassigt, och fotot imponerar stort med såväl en oerhörd detaljrikedom som ett starkt bildspråk. Varje scen är som ett litet konstverk, och det är både vackert och stämningsfullt. Klippningen är också perfekt, och tekniskt är filmen helt fulländad. Skådespelarinsatserna är bra. Isaach De Bankolé är ganska bra i huvudrollen, men förblir känslomässigt neutral och har knappast några ansiktsuttryck alls. Han spelar förvisso bra, men vem som helst hade nog klarat av en så pass okomplicerad roll utan större svårigheter. Alla andra gör bra ifrån sig, men de flesta har så minimala roller att de bara medverkar i en enda scen vardera. Den vi sannolikt får se mest av bland den resterande ensemblen är Paz de la Huerta som den namnlösa Nakna Tjejen, och hon är även den som imponerar mest av skådespelarna. Trots att vi inte får veta mycket mer om henne än att hon alltid är naken, så lyckas Paz att väcka liv i karaktären och får mig att vilja veta mer hela tiden.
The Limits of Control liknar definitivt inget man tidigare sett, och skulle kunna beskrivas som en blandning mellan film noir och konstfilm. Det händer nästan ingenting, tempot är mycket långsamt och allting är oerhört kryptiskt och obegripligt. En sådan film kommer att orsaka mycket delade meningar, och medan många älskar filmen så kommer lika många att finna den olidligt tråkig. Jag ställer mig någonstans mitt emellan - jag förblev engagerad och fascinerad under hela filmen, men samtidigt störde jag mig över att inte ens i slutet få några som helst klara besked, och allting blev lite för kryptiskt för min smak. Det är lätt att uppfatta filmen som överpretentiös, och Jim Carmusch har gått lite för långt den här gången. Men trots de många bristerna anser jag ändå att det är en helt okej och fullt sevärd film, men jag kan inte alls stämma in på de många körer som höjt filmen till skyarna. Det är för många obesvarade frågor för att jag ska bli helt nöjd, och därför nöjer jag mig med en sexa i betyg.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild med proportionerna 1,85:1, medan ljudet är i Dolby Digital 5.1 på växelvis engelska och spanska. Bild- och ljudkvaliteten är relativt bra, men periodvis lämnar svärtan en del övrigt att önska. Filmen är textad på de fyra skandinaviska språken, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Det finns inte ens någon engelsk text till den spanskspråkiga dialogen, och därför lär de flesta i Sverige inte kunna se filmen otextad. Textningen är lagom stor och lättläst. Den svenska översättningen håller godkänd klass, men då delar av dialogen är på spanska lyckas jag inte att bedöma allt. När man matar in DVD-skivan, möts man av en distributörsjingel följt av språkvalsmeny. Det följs av varningstexter på valt språk. Direkt därefter börjar själva filmen att spelas upp direkt, utan att någon meny eller trailers visas. Som vanligt när det gäller Nordisk Film finns ingen traditionell huvudmeny, utan trycker man på DVD-spelarens menyknapp kommer man istället tillbaka till den inledande språkvalsskärmen. Det medför också att det inte finns någon scenvalsmeny, vilket försvårar om man vill hitta åt en viss scen i filmen. Tyvärr finns inget som helst extramaterial, vilket är tråkigt om än inte speciellt förvånande för en film som inte visats på bio i Sverige.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 5 augusti 2010
Senast uppdaterad: 6 augusti 2010
Recensionen har lästs 3236 gånger av 1747 personer, sedan den 5 augusti 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24588048)a(1587777))