Dubbningshemsidan
Recensioner
The Stepfather
(The Stepfather)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionsexemplaret
1987 gjorde regissören Joseph Ruben och manusförfattaren Donald E. Westlake en B-rysare som i Sverige fick titeln Styvfadern, som trots att den inledningsvis inte blev någon storsuccé med tiden kom att närmast klassas som en kultfilm med många fans. Filmen var löst baserad på verkliga händelser från 1970-talet, men var huvudsakligen fiktiv. Med tanke på den nuförtiden vanliga sysselsättningen med nyfilmatiseringar är det knappast förvånande att även den filmen nu blivit omgjord; fortfarande under samma originaltitel The Stepfather, och den här gången i regi av Nelson McCormick, som förutom en rad TV-serieavsnitt (av bl.a. Cityakuten) blivit mest känd för den måttligt framgångsrika rysaren Prom Night. I Sverige släpptes filmen direkt på DVD.
Här får vi bevittna en "perfekt familjefar" som mördar hela sin familj, för att därefter byta identitet och lämna staden. Ett tid senare har han lyckats att nästla sig in i en ny familj, och inleder ett förhållande med den frånskilda flerbarnsmamman Susan som han träffar i en matvaruaffär. Hennes två yngsta barn älskar David Harris (som han nu kallar sig) från första stund, och han har i ett halvår bott hos familjen och blivit en perfekt styvpappa. Därefter kommer den äldsta sonen Michael hem efter en vistelse på militärskola tillsammans med sin flickvän Kelly, och blir chockad över att hans mamma redan förlovat sig med en man hon bara känt i ett halvår. Det dröjer heller inte länge innan han blir misstänksam över att David kanske inte är så perfekt som han först verkat...
Även om man i likhet med undertecknad inte sett originalfilmen från 1987, så kan man knappast påstå att The Stepfather är en särskilt originell film. Den följer de gängse mallarna för genren, men har utan tvekan en intressant grundstory och koncept. Storyn är trots allt ännu mer tillämpbar nu än 1987, då den här sortens moderna familjer med styvföräldrar numera är vardagsmat. Därför är det lätt för de flesta att relatera till både handlingen och karaktärerna, och det gör att filmen får ett visst djup och kan även upplevas som lite tänkvärd. Men framförallt är det här en ganska lättsam thriller, där fokus ligger på spänning. Och på den punkten har filmmakarna lyckats fullt ut. Det är en riktigt spännande och lagom intensiv film, som håller ett lagom tempo och erbjuder en effektiv psykologisk skräckkänsla. De flesta rollfigurer har också blivit förvånansvärt mångbottnade och nyanserade, där Michael är det bästa exemplet. Även David har fått vissa nyanser och lyckas att framstå från flera olika sidor, men jag saknar mer bakgrundsinformation kring varför han egentligen mördar sina familjer.
The Stepfather skiljer sig nämligen från de flesta andra filmer i genren, då vi redan från början får se vad David går för och det därför inte är någon diskussion huruvida han är skyldig eller inte - vi vet från första början mer än rollfigurerna, och vet från första sekund att det faktiskt handlar om en mördare. Vad man tycker om det är förstås en smaksak, men i det här fallet fungerar det faktiskt ganska väl och medför en del riktigt starka scener. Dessutom brukar den här sortens filmer sällan vara alltför oförutsägbara, så att lista ut vad någon går för är sällan någon större konst. Jag uppskattar också att Michaels flickvän Kelly har fått stort utrymme, och är dessutom mer mångbottnad och nyanserad än vad som brukar vara brukligt i den här sortens filmer. Hon framstår för en gångs skull inte som en ytlig bimbo, utan är en mångbottnad och intressant rollfigur som känns äkta. Överlag har filmen också blivit relativt realistisk, och den förblir engagerande och fängslande hela tiden.
Det blir aldrig en lugn stund, samtidigt som det sällan blir alltför otäckt eller intensivt heller - helt enkelt ett bra tempo. Medan 1987 års original huvudsakligen var en rysare, så är detta dock mer en renodlad thriller. Det finns visserligen en viss psykologisk obehagskänsla under många scener och vid enstaka tillfällen hoppar man även till, men det är långt ifrån någon skräckfilm. Då även denna film på vissa håll marknadsförts som en sådan, så kan det vara en bidragande orsak till att nyfilmatiseringen inte direkt blivit någon storsuccé. Men om man förväntar sig en ren thriller, så fungerar det utan tvekan bättre.
Men allt är tyvärr inte frid och fröjd, och The Stepfather lider av vissa brister. Det mest påtagliga är att det förekommer vissa logiska luckor och trovärdighetsproblem, och i synnerhet mot slutet blir det alldeles för mycket och trovärdigheten sjunker rejält. Det förefaller uppenbart att manusförfattaren och regissören har valt att offra trovärdighet för spänningens skull, och det känns inte riktigt som rätt väg att gå. Det borde gå att hitta en medelväg som behåller spänning samtidigt som det blivit realistiskt hela tiden, utan de irritationsmoment som trots allt förekommer här. Jag tycker också att mamma Susan blivit mer än lovligt naiv, som inte reagerar på ens de mest skumma varningstecken utan inte kan tro David om något ont. Det hade man kunnat köpa om de varit tillsammans väldigt länge, men efter bara ett halvår känns det osannolikt. Trots allt är David inte någon perfekt mördare, utan begår en del korkade misstag som vem som helst borde börja ana oråd efter. Därför har Susan också blivit mer endimensionell än vad jag hade önskat, och det känns tråkigt på en så central karaktär som denna.
Fotot är bra, och filmen har ett effektivt men föga originellt bildspråk. Skådespelarinsatserna är överlag mycket bra, men jag tycker inte riktigt att Dylan Walsh har tillräcklig utstrålning för rollen som David, varför man inte riktigt köper att så många kvinnor skulle falla för honom på studs. Dock spelar han bra och naturligt, även om man också kan tycka att skådisen är lite väl känd för att fungera trovärdighetsmässigt - i en sådan här roll vore det faktiskt bättre med en mer okänd skådis, som man inte redan kännetecknar för andra roller. Då tycker jag bättre om Sela Ward, Penn Badgley (mest känd som Dan i Gossip Girl) och Amber Heard som alla tre är utmärkta och spelar mycket övertygande i de tre andra större rollerna. Fastän alla tre är förhållandevis kända, så lyckas de också på ett helt annat sätt att göra en personlig rolltolkning av sina respektive karaktärer, och därför jämför man aldrig med deras tidigare roller. I synnerhet för Penn Badgley är det en imponerande bedrift, med tanke på att han trots allt spelat samma roll i en större TV-serie i flera års tid. Här bevisar han att han säkerligen kommer att ha en karriär långt efter att Gossip Girl slutat.
Då jag inte sett originalfilmen, har jag ingenting att jämföra med utan kan bara bedöma nya The Stepfather på sina egna meriter. Men såvitt jag kunnat läsa mig till verkar filmen hålla sig relativt trogen förlagan, förutom att det i originalfilmen är en dotter som har den centrala rollen, som nu istället blivit en son (en lite märklig förändring, som jag inte riktigt förstår logiken i). Om man jämför med originalet är det mycket möjligt att man därför upplever det här som en sämre eller onödig film, men jag tyckte trots allt om den och upplevde det här som en både spännande och charmig thriller med sympatiska rollfigurer som jag verkligen levat se mer av. Men helhetsintrycket sänks av de logiska luckorna och de ganska få men stora trovärdighetsproblem som trots allt uppstår, där det i synnerhet mot slutet går för långt i en förvisso väldigt spännande men också mycket osannolik scen. Därför nöjer jag mig med en svag sjua, och det är ett steg i fel riktning för regissören Nelson McCormick efter den (i mina ögon, men inte de flesta andras) markant bättre Prom Night.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 2,40:1, och ljud i Dolby Digital 5.1. Filmen är textad på sju olika språk, däribland de skandinaviska språken samt engelska för hörselskadade. Tyvärr finns ingen vanlig engelsk text, och heller ingen svensk text för hörselskadade. Textningen är lagom stor och lättläst, och den svenska textningen håller hyfsad klass. När man matar in DVD-skivan möts man av en distributörsjingel, som direkt följs av huvudmenyn. Menyn är effektfull och rörlig, men finns enbart på engelska och avslöjar dessutom lite för mycket av filmen. Det finns alltså ingen inledande språkvalsmeny, och för att spela upp filmen med textning måste man därför gå in under språkmenyerna från huvudmenyn och välja textning. Inte helt användarvänligt, i synnerhet för personer som inte kan engelska. Väljer man att spela filmen, så visas först varningstexter på valt textningsspråk (ex. svenska) samt engelska. Jag förstår inte riktigt behovet av att visa varningstexter på både svenska och engelska, och dessutom känns det lite malplacerat att lägga det just innan själva filmen, men det är åtminstone tacksamt att vi slipper se texter på femtioelva andra språk som vissa andra distributörer brukar envisas med.
Som extramaterial finns först och främst ett kommentatorspår till filmen med regissören Nelson McCormick samt huvudrollsinnehavarna Dylan Walsh och Penn Badgley. Det är ganska intressant med en del värdefull information, men för mycket fokus läggs åt insiderinformation och tekniska beskrivningar som för de flesta inte är alltför intressant. Eller hur många är det egentligen som bryr sig om att få veta varenda gång som inspelningen flyttats till en ny inspelningsplats...? Därefter finns en 19 minuter lång bakom kulisserna-dokumentär, som tar upp både produktionen, rollbesättning och annat, och som huvudsakligen består av intervjuer med regissör och skådespelare. Det är ganska intressant och en del matnyttig information framkommer, men det blir också lite väl mycket ryggdunkande och allmänt skryt över alla. Vidare återfinns en 11 minuter lång minidokumentär om stuntscenerna i filmen, som är intressant men går inte in tillräckligt på djupet. Att få veta att många stuntscener bestått av en blandning av de riktiga skådespelarna och stuntmän ger exempelvis inte särskilt mycket, när vi inte får veta exakt hur det gått till och när de riktiga skådespelarna syns. Det finns även en så kallad gag reel med misslyckade tagningar, som är småroligt men inte tillför så mycket. Slutligen finns även en rad trailers för andra filmer, individuellt valbara från meny, vilket är precis så spännande som det låter. Tyvärr finns ingen svensk text på extramaterialet, men däremot finns engelsk text vilket i alla fall är bättre än ingenting.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 8 juli 2010
Senast uppdaterad: 9 juli 2010
Recensionen har lästs 3447 gånger av 1888 personer, sedan den 8 juli 2010
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Snittbetyg: |
 |
6,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(17533126)a(1587777))