Dubbningshemsidan
Recensioner
The Wife
(The Wife)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Den hyllade och mångfaldigt prisbelönade amerikanska romanförfattaren Joseph Castleman får telefonsamtal från Stockholm med det glädjande beskedet att han tilldelats årets Nobelpris i litteratur. Hans fru Joan och deras vuxna son David följer med till Nobelfesten i Stockholm, men redan på flyget dit blir paret trakasserade av journalisten Nathaniel Bone - han vill att de ska kommentera rykten som cirkulerar om att alla Josephs hyllade böcker i själva verket spökskrivits av Joan. Båda nekar till anklagelserna, men vad är egentligen sanningen...?
Jag har tyvärr inte läst Meg Wolitzers roman, och har därför inget att jämföra med. Men The Wife är en mycket bra film, som är intressant och fascinerande samtidigt som den ligger helt rätt i tiden. Det är tänkvärt och djupsint, och här finns oväntat många bottnar. Samtidigt är det hela tiden underhållande, och det finns en gnutta humor som lättar upp stämningen. Därmed har filmen fått en fin blandning mellan underhållning och allvar, så att den aldrig blir för tung eller mörk men heller aldrig för ytlig. Det har blivit en fängslande film, som aldrig lämnar en oberörd och som förblir engagerande från första till sista bildrutan. Filmen tar upp många intressanta ämnen, men presenterar inga enkla svar.
Rollfigurerna är visserligen fiktiva, men förmodligen finns det ändå mycket sanning i den här berättelsen - även fast inga verkliga personer pekas ut, så lär den här premissen knappast vara begränsad till den fiktiva världen. Därigenom har det också blivit realistiskt och jordnära, och allting upplevs mycket trovärdigt. Joan har fått många bottnar, och är en rollfigur som man verkligen fastnar för och kan känna med. Joe upplevs lite mer stereotyp, men hinner ändå få en del nyanser även han. Jag tycker dock det är lite synd att deras son David blivit så pass underarbetad, då han i grund och botten är en mycket intressant rollfigur, men som aldrig hinner utvecklas tillräckligt för att framstå som helt äkta.
The Wife förmedlar en utmärkt stämning och atmosfär, och jag uppskattar att filmteamet ändrat det fiktiva litteraturpriset i romanen till det riktiga Nobelpriset - annars hade en ganska stor del av den realistiska atmosfären gått förlorad, och filmen hade inte fått samma känsla. Det är också en berörande film, som griper tag i tittarna på ett effektivt sätt. Vid ett par tillfällen är det svårt att hålla tårarna borta, men överlag är det ingen tårgripande film på det sättet. Jag uppskattar också att filmen aldrig upplevs sentimental eller överromantiserande, på samma sätt som alltför ofta annars blir fallet, utan allting skildras på ett lågmält sätt befriat från övertydlighet.
Det här är en ganska långsam och dialogdriven film, som tar god tid på sig att introducera rollfigurerna. Här får vi bara veta det mest grundläggande till en början, och övriga pusselbitar läggs till allt eftersom genom effektiva tillbakablickar. Somliga kanske tycker att filmen därmed blir tråkig, men det tycker inte jag. Snarare passar den här långsamma och lågmälda stilen riktigt bra till filmen, och gör att man hela tiden får veta tillräckligt mycket för att dras in i handlingen och vilja veta mer. Det är långsamt berättat, men nästan aldrig segt. Dock är den yttre handlingen något begränsad, och i mångt och mycket handlar det om dialog, dialog och ännu mer dialog. För de som tycker om mer actioninriktade filmer lär nog det här upplevas outhärdligt tråkigt, men tycker man om långsamma och lågmälda dramer så får man sitt lystmäte.
Det är däremot lite olyckligt att filmen aldrig riktigt förklarar fullt ut varför Joan har valt att stanna hos Joe alla dessa år - vi får en liten del av förklaringen och kan utifrån det möjligen dra egna slutsatser, men någon fullständig förklaring får man aldrig. Där känner jag att man saknar lite information, som gör att filmen inte riktigt blir fullt så djupsint som den hade kunnat bli. Kanske har det här förklarats bättre i boken, för trots allt lär ganska mycket behöva stryka på foten för att få ner en roman på ca 230 sidor till under 1 timme 45 minuter - 230 sidor är förvisso inte särskilt mycket i litteratursammanhang, men är ändå tillräckligt för att en så pass kort film aldrig kommer hinna få med ens i närheten av allt. Jag tror filmen hade vunnit på att förlängas en aning, så att Joans förflutna kunnat förtydligas; förslagsvis i form av fler och lite längre tillbakablickar.
Skådespelarinsatserna är mycket bra. Glenn Close är lysande som Joan, och gör en stark och minnesvärd rollprestation som upplevs 100% trovärdig. Det är en av de bästa skådespelarinsatser jag sett på länge, och det var inte det minsta förvånande att hon blev nominerad till Oscar för bästa kvinnliga huvudroll i år - i mina ögon borde hon nog ha vunnit också, men uppenbarligen tyckte Oscarsjuryn annorlunda. Jonathan Pryce är mycket bra som Joe, och han gör en naturlig och trovärdig rollprestation, men utan att nå upp till samma imponerande höjder som Glenn Close. Max Irons är också mycket bra som sonen David, som dock tyvärr inte får så mycket att arbeta med. Karin Franz Körlof är också riktigt bra som Linnea, och lyckas få till en del nyanser till en på papperet lövtunn rollfigur. Jan Mybrand (bl.a. känd som Woody i de två senaste Toy Story-filmerna) är också bra som Arvid Engdahl. Faktum är att det inte finns ett enda svagt kort i den här imponerande ensemblen.
The Wife är en mycket bra film, som är välgjord och välspelad, och som dessutom ligger helt rätt i tiden. Storyn är måhända fiktiv, men här går det att dra många paralleller till verkligheten, och tyvärr upplevs det mycket realistiskt. Det är både engagerande, underhållande och djupsint, och det är en tänkvärd och nyanserad historia som skildras. Det är bara lite synd att man inte riktigt får ett klart grepp om varför Joan valt att göra som hon gjort, och hennes agerande förklaras inte till 100%. Kanske har något gått förlorat vid bearbetningen från den litterära förlagan, så att det förklaras bättre där. Ibland blir det också aningen långsamt, även fast filmen överlag håller sig på rätt sida av gränsen. Men det är överlag en riktigt bra film, som är väl värd att ses för alla som uppskattar lite långsamma och lågmälda dramer; varför en hyfsat stabil åtta blir det givna betyget.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 7 december 2018
Senast uppdaterad: 20 oktober 2019
Recensionen har lästs 1963 gånger av 1125 personer, sedan den 7 december 2018
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
8 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
TBT_STR_QR - fredag den 21 december 2018 kl. 04:49:
Är toastmasters som syns i scenen med Nobelbanketten, skådespelare eller f.d toastmasters eller riktiga toastmasters? För övrigt undrar jag även om toastmasters dräkter är nyproducerade för filmen eller äkta vara.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))