Dubbningshemsidan
Recensioner
Mina vänner Tiger och Nalle Puh - Tiger & Nalle Puh i vänskapens melodi
(My Friends Tigger & Pooh: Tigger & Pooh and a Musical Too)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen, filmen eller dess dubbning samt sätta egna betyg.
Tack till Walt Disney Studios Home Entertainment för recensionsexemplaret
I augusti 2007 hade TV-serien Mina vänner Tiger och Nalle Puh premiär på Disney Channel; den första nyproducerade TV-serien med vännerna i Sjumilaskogen sedan 1992. Det resulterade även i "långfilmen" Superdeckarnas julfilm 2007, och nu är det dags för ännu en långfilm i samma stil som TV-serien. Den här gången är det tid för en musikal, med hjälp av filmen Tiger och Nalle Puh i vänskapens melodi. Den här gången har alla invånarna i Sjumilaskogen samlats till picknick, men får problem med ett flertal myror. Efter att Kanin löst problemet med en av sina nya uppfinningar, vill de andra belöna honom med att utse honom till borgmästare för Sjumilaskogen. Men den nyfunna makten stiger tyvärr Kanin åt huvudet, och han vill införa fler och fler regler för att förbättra tillvaron för alla. Det är dock inte helt uppskattat, i synnerhet inte efter att Nalle Puh fått övergå till att äta morötter istället för honung, och att Tiger inte får studsa mer än en halvtimme om dagen. När Tiger börjar protestera löser Kanin problemet med att dela hela Sjumilaskogen mitt itu, och att låta Tiger bli borgmästare över den andra halvan. Det medför stora problem, i synnerhet som invånarna inte längre får passera gränsen som delar skogen, och att hela Superdeckarna inte ens kan samlas längre...
I Tiger & Nalle Puh i vänskapens melodi är det mesta sig likt från TV-serien Mina vänner Tiger och Nalle Puh. Det handlar om samma rollfigurer och samma datoranimerade 3D-stil på karaktärer och bakgrunder. Det kan ta en stund att vänja sig, men dessbättre går det ganska snabbt, och har man väl gjort det så känns 3D-stilen snart helt naturlig. Animationen håller hög klass med fina utseenden och naturliga rörelsemönster. Karaktärernas utseenden har heller inte förändrats så mycket, så man fortfarande känner igen alla, fastän de blivit mer tredimensionella än tidigare. Handlingsmässigt är det en enkel men intressant story, som uppenbarligen är avsedda främst för de yngsta men som innehåller tillräckligt mycket charm och humor för att hålla intresset vid liv även för äldre personer. De interaktiva delarna där Ditte frågar publiken om råd har minskats gentemot TV-serien, vilket är positivt. Fortfarande är det dock en ganska menlös och slätstruken historia, och något större hot eller fiender hittar vi inte. Därför blir det aldrig spännande, ens för de allra minsta. Det kanske är positivt för de yngsta barnen, men för de flesta hade nog någon form av konflikter varit att föredra; exempelvis på samma sätt som i den äldre TV-serien Nya äventyr med Nalle Puh. Filmen lider också av samma problem som de flesta musikaler, då musiken tar överhanden lite för mycket, och gör att handlingen blir lite för tunn. Trots allt är det ganska många sånger som framförs, trots en kort speltid på strax under en timme. Vid några tillfällen känns det som lite för mycket, och en bättre balansgång hade varit att föredra. Sångerna har också varierande klass, där ett par är fina och ganska minnesvärda men flertalet inte är särskilt mycket att hurra för. Att utöka handlingen lite, och därmed även utöka speltiden, hade också varit att föredra. Jag kan också tycka att filmen går ifrån syftet med TV-serien lite för mycket, då Superdeckarna här inte får mycket till chans att lösa mysterien. Här är det istället de andra i Sjumilaskogen som handlingen kretsar kring, och mycket till mysterielösning blir det aldrig. Vad man tycker om det är förstås en smaksak, eftersom det medför att stilen påminner en aning mer om gamla hederliga Nalle Puh, men trots allt vore det inte fel att närmare hålla sig till TV-seriens stil och upplägg. Men Tiger & Nalle Puh i vänskapens melodi är utan tvekan en hyfsad film, som är underhållande och trevlig för de flesta åldrar, men fortfarande passar bäst för yngre barn.
I likhet med alla andra Disney-dubbningar sedan 2004 är det Sun Studio som stått för den svenska versionen av Mina vänner Tiger och Nalle Puh, och precis som de flesta avsnitt av TV-serier är det Sharon Dyall som regisserat filmens dubb. Rösterna är samma som i säsong 2 av Mina vänner Tiger och Nalle Puh, vilket medför att några av rollfigurerna bytt röster sedan den första säsongen. Ända sedan Tigers film 2000 har Nalle Puh spelats av dubbningsveteranen Guy de la Berg, och så även här. Han är mycket duktig, och låter riktigt lik originalrösten Jim Cummings, om än med något för ljus och len röst. Han har också åtminstone en viss likhet med gamla goda Tor Isedal, och av nu levande personer har jag svårt att tro att det skulle gå att hitta någon mycket bättre än Guy. Då han är den tredje rösten för rollfiguren sedan allting började i slutet av 1960-talet, och då vi fått höra samma röst i ett decennium, har man kunnat vänja sig vid honom på ett helt annat sätt än med många andra karaktärer. Som Tiger hör vi återigen Rolf Lydahl. Han är den femte skådespelaren som spelar Tigger/Tiger sedan starten, och den fjärde sedan 1988. Rolf gör en utmärkt insats och låter mycket lik originalrösten. Han är också den enda i Sverige som till fullo lyckats att bibehålla originalets alla läspande ljud på ett helt tillfredsställande sätt, även om Steve Kratz kom nära. Jag tycker ändå inte att Rolf riktigt kommer upp i samma klass som just Steve Kratz, som gjorde rollen i den första dubbningen av de första 15 avsnitten av den förra serien, men han är utan tvekan duktig och passande. Det har tagit mig lite tid att vänja mig vid Rolf Lydahls röst, i och med de många röstbyten som Tigger/Tiger fått genomlida genom åren, men till sist har jag nu helt vant mig och tycker att det mesta känns naturligt. Vid sånger läspar Rolf dock inte lika mycket som vid dialog, vilket låter lite onaturligt och går ifrån originalrösten. Nasse spelas av Michael Blomqvist, som är den fjärde rösten gemom tiderna och den tredje sedan Nya äventyr med Nalle Puh. Han är fullt godkänd, men har en för ljus röst gentemot originalrösten. Röstlikheten mot originalet har dock försämrats sedan tidigare filmer; då Nasses originalröst bytts ut till serien och nu görs av Travis Oats, som har en mörkare röst än tidigare. Både i jämförelse med den nya amerikanska originalrösten och den tidigare var dock den äldre svenska rösten Jörgen Lantz bättre, även om jag medger att Michael är bättre om man enbart ser till röstlikheten. Michael är också avsevärt bättre i rollen än Pontus Gustafsson var, som hade samma roll i Tigers film 2000 - även om Pontus är en utmärkt skådis, så lyckades han inte att porträttera Nasse på ett bra sätt. Ior spelas som vanligt av Bengt Skogholt, som är den tredje rösten sedan starten och den andra sedan 1988. Han är ganska duktig och någorlunda lik originalet, om än med inte riktigt lika speciell röst. Dock kommer han inte upp i samma klass som den tidigare rösten John Harryson, som också lät mer lik originalrösten än vad Bengt gör. John är ju dock inte längre i livet, och av nu levande personer är det lite mer tveksamt om det kunnat gå att hitta någon bättre.
Rösten som Kanin görs av Charlie Elvegård, som är den enda som medverkar i filmen som behållit samma röst ända sedan slutet av 1980-talet, och med bara en röst före det (Hans Lindgren). Han är också mycket duktig, och låter riktigt lik originalrösten. Det är imponerande, då det inte är en särskilt lätt rollfigur att spela. Kängu spelas av Ayla Kabaca, som är den femte skådisen som spelar Kängu sedan 1968 och den fjärde sedan 1980-talet. Hon gör en fin insats, och låter någorlunda lik originalrösten, även om hon låter något yngre än originalet och har en lite "vanligare" röst. Dittes röst har bytts ut sedan den första säsongen av TV-serien, och spelas nu av Saga Norling. Hon låter lite yngre än Filippa Alm-Nylén, vilket kan vara till irritation om man vant sig vid den förra rösten men som jämfört med originalrösten är ett plus. Saga är mycket lik både den amerikanska och brittiska originalrösten, och gör en bra rolltolkning. Hon har dessutom betydligt bättre sångröst än Filippa, vilket jag misstänker är en av anledningarna till att rösten bytts ut så fort. Även Ru har tyvärr bytt röst, och görs inte längre av Linus Hallström som varit aktiv i rollen i ett flertal år. Han är utbytt mot Melker Duberg - den sjätte skådisen i rollen - och tyvärr hör man skillnad i rösten vilket kan orsaka viss irritation. Melker är dock mycket lik den amerikanska originalrösten, även om han har en marginellt mörkare röst och låter aningen äldre. Hans inlevelse är fullt godkänd, men är inte riktigt lika bra som Linus Hallströms var. Även Heffa har bytt röst sedan den första säsongen av TV-serien, och Isidor Beslik-Löfdahl är nu utbytt mot Elias Eiding Målar. Elias låter relativt lik originalrösten, men har en lite äldre och mörkare röst. I det här fallet är skådespelarbytet faktiskt en fördel, då Elias talar med betydligt bättre inlevelse än vad Isidor gjorde. Fortfarande kan man ibland skönja en viss bristande inlevelse, men det är inte alls ett lika påtagligt problem. Som Bäver hör vi Claes Ljungmark. Han är duktig och låter någorlunda lik originalrösten, men har en lite för mörk röst och hans röst är dessutom lite mer "speciell" än originalets. Piggsvin spelas av Maria Rydberg, som gör en bra rolltolkning med någorlunda rätt röstkaraktär, men har en avsevärt mörkare och djupare röst än originalet. Ole Ornered spelar Hackspett, och han låter riktigt lik originalrösten, om än med något för mörk röst. Som Sköldpadda hör vi Bengt Järnblad, och han är någorlunda lik originalet men har en lite mer speciell röstkaraktär som inte helt stämmer överens. Dessutom har han en mer påtaglig dialekt än originalet, vilket man kan ifrågasätta anledningen till. Mamma Heffaklump återser vi i den här filmen, som vi inte fått se i TV-serien. Hon spelas av Beatrice Järås, som låter yngre än originalet och har en ljusare röst. Hon gör dock en fullt godkänd rolltolkning, ic behåller någorlunda rätt röstkaraktär och känsla. Förutom tidigare nämnda undantag talar alla med bra eller utmärkt inlevelse.
Bakom översättningen står Lasse Karpmyr, som också översatte merparten av de två säsongerna av serien, Det mesta låter naturligt och bra, och framförallt är jag imponerad att Tigers många ordförvrängningar och felsägningar översatts på ett intelligent sätt. Det kan inte vara lätt att få till dessa bra, men här har det faktiskt blivit riktigt lyckat. Dock är jag lite tveksam till att "översätta" karaktärnamnet Darby med Ditte. Likheterna mellan namnen Darby och Ditte är trots allt ganska små, och en del av poängen går förlorad då Darby är ett betydligt vanligare namn i engelskspråkiga länder än vad Ditte är i Sverige. Jag har också reagerat på ett ordval, som bör ses som översättningsfel. De sparkcyklar som Ditte, Tiger och Puh reser runt med, som i originalversionen heter scooter, har nämligen i den svenska versionen blivit skoter. Tekniskt sett är det visserligen korrekt, men i just det här fallet rör det sig trots allt inte om skotrar eller snöskotrar utan om sparkcyklar. Därför hade det enda logiska varit att kalla det för just sparkcykel, trots att det förstås medför sämre läppsynk. Jag tycker också att översättaren ibland tagit sig lite väl stora friheter, då en del uttryck och meningar är ganska fritt översatta. De gamla klassiska bristerna som genomsyrat Nalle Puh-dubbningar ända sedan 1990 återfinns tyvärr fortfarande i den här filmen, och fortfarande är det svårt att vänja sig vid. Det gäller i synnerhet två problem, varav det förstnämnda är allvarligare. Det är att Tigger fortfarande kallas för Tiger i den svenska versionen, vilket låter onaturligt och förstör en del av poängen och charmen med karaktären. Förvisso har karaktären alltid kallats Tiger i de ursprungliga Nalle Puh-böckerna, men när karaktären trots allt hette Tigger i film- och seriedubbningar från 1968 och fram till 1990 så känns det som för sent att börja ändra tillbaka det. Kontinuitet med tidigare dubbningar bör trots allt ses som viktigare än kontinuitet med böcker, och även om det nu skulle bli irritation även om man bytte namnet, så anser jag trots allt att det smartaste vore att ändra tillbaka till Tigger även i Sverige. Det andra problemet är att Nalle Puhs klassiska uttryck "Bother!" även här blivit "Typiskt", istället för det klassiska uttrycket "päls och ludd" från dubbningarna av kortfilmerna och likaså de första 13 avsnitten av Nya äventyr med Nalle Puh. "Typiskt" är ett alldeles för vardagligt och menlöst uttryck, och förstör tyvärr en del av rollfigurens charm. Det är heller inte särskilt logiskt sett ur översättningssynvinkel, då "Bother!" enligt de ordlistor jag har är ett gammaldags brittiskt uttryck för att uttrycka kraftig irritation - man kan knappast påstå att "Typiskt" kan ses som uttryck av kraftig irritation. Då hade hellre något i stil med "Sjutton också" varit att föredra. Men även om "päls och ludd" är en mycket fri översättning av originalet, så är det ett fyndigt och charmigt uttryck, och det hade av nostalgiska skäl och kontinuitetsskäl varit det enda rätta att fortsätta använda. Men enligt uppgift förekommer direktiv från Disney i Danmark om både namnet Tiger och hur "Bother!" ska översättas, vilket medför att vare sig dubbningsbolag eller översättare kan göra något åt saken. Det är beklagligt, och vi kan bara hoppas att det ändras så småningom. Åtminstone översättningen av "Bother!" finns det knappast några legitima skäl att behålla som "Typiskt" - det uttrycket hade Puh såvitt jag vet heller inte i A.A. Milnes böcker, så därför kan man inte hänvisa till sådana skäl i det fallet. Alla sånger har översatts, även låten på sluttexterna vilket är glädjande. De svenska sångtexterna är ganska fritt översatta från originalet, men är fina och bibehåller rätt andemening och syfte.
Munrörelserna stämmer riktigt väl, även om det varierar en del mellan olika scener. Det blir aldrig dåligt, utan varierar mellan godkänt och utmärkt. Den datoranimerade stilen gör att munrörelserna blir mer detaljerade än annars, vilket förstås också medför att det är svårare att åstadkomma bra läppsynk. Därför får man trots allt vara riktigt nöjd här, och det blir aldrig irriterande på något sätt.
Filmen återges i engelsk bildversion, men titeln i början läses upp av Dittes röst; vilket också skett i originalversionen. Enstaka viktigare textskyltar har dessutom översatts med hjälp av textremsor på DVD:n, men det är långt ifrån alla som det gjorts med. Efter filmens slut görs ett programmerat uthopp till lokala dubbcredits, där svenska röster, sångcredits och studiocredits anges.
DVD-utgåvan av Tiger & Nalle Puh i vänskapens melodi återger bilden i anamorfisk Widescreen med proportionerna 1,78:1 - det innebär att hela skärmen används på en Widescreen-TV, vilket skiljer sig från TV-serien som bara spelats in i 4:3. Det finns ljudspår på engelska, svenska, norska, danska och finska - det engelska ljudspåret finns i Dolby Digital 5.1, medan de dubbade spåren tyvärr bara finns i vanlig stereo. Det finns textning på samma fem språk plus isländska, och dessutom finns engelsk text för hörselskadade. Tyvärr finns ingen svensk text för hörselskadade. Den svenska textningen är också nyöversatt från engelskan (förutom vid sångerna), och har inte samma dialog som det svenskdubbade ljudspåret. Därför kan det i praktiken bara användas tillsammans med det engelska ljudspåret, och inte som komplement till det svenska ljudspåret. Det engelska ljudspåret innehåller här den brittiska versionen, där Dittes röst dubbats om och spelas av Kimberlea Berg med utpräglad brittisk accent. Den amerikanska originalversionen finns tyvärr inte med på DVD-utgåvan, men det är ingen gigantisk skillnad då det enbart är just denna skådis som bytts ut - i övrigt är de båda versionerna identiska. Bildversionen är amerikansk, och de angivna originalrösterna stämmer därför inte helt mot vad som faktiskt hörs.
DVD-skivan inleds med språkvalsmeny, följt av varningstexter på valt språk. Därefter visas en allmän reklamjingel för Disneys DVD-utgåvor, som går att hoppa förbi genom att gå till nästa kapitel men inte genom att trycka på menyknappen. Det följs av muntlig information om Disneys s.k. FastPlay, som innebär att uppspelning automatiskt startar av utvalda trailers, de tre avsnitten samt extramaterial, om man inte väljer "Huvudmeny" från menyn som dyker upp inom 15 sekunder. FastPlay är en god tanke för att underlätta för barn, och i USA är det säkert praktiskt. Men i Skandinavien försvinner den största poängen, då man ju först måste ha valt språk från den inledande menyn innan någonting händer. Därmed stämmer inte heller instruktionerna på omslaget om att man inte behöver använda fjärrkontrollen. Det är heller knappast särskilt mycket svårare för barn att välja "Spela filmen" från huvudmenyn än att välja svenska från den inledande språkvalsmenyn. Det vore därför smartare att hoppa över FastPlay i Sverige, och istället förenkla DVD-strukturen för att hoppa över reklamjingeln och trailers (som istället kan nås via menyn) - det skulle göra allting mer användarvänligt för både vuxna och barn. Klickar man på "Huvudmeny" alternativt avbryter FastPlay genom att trycka Menu, kommer man direkt till huvudmenyn utan att några trailers spelas - dessa nås istället från rubriken "Nyheter" på huvudmenyn, vilket är mer praktiskt än via FastPlay. Menyerna är på svenska samt de andra språken på skivan, och är animerade och ganska effektfulla.
Som extramaterial hittar vi ett spel vid namn "Kanins tänk-tänk-tänkteater", vilket innebär att man ska framföra sånger genom att svara på frågor och hjälpa till i arrangemanget. Idén är inte helt dum, men en del av poängen går förlorad då man inte ens får chans att sjunga med, utan sången bara spelas instrumentalt utan någon text. I spelet görs Kanins röst av Charlie Elvegård, men tyvärr lyckades jag inte att känna igen berättarrösten. Det finns dessutom två sätt att se på filmen med inbakade spel - antingen interaktivt, då filmen avbryts då och då för att istället ställa frågor och uppmana till aktiviteter. Alternativt automatiskt, då det visserligen stannas upp för frågor men vi får ingen chans att svara utan allting fortlöper utan att man behöver klicka på något. Vidare finns möjligheten att spela filmen med sångtexter till alla sångerna i bild. Dessa presenteras i form av vanliga textremsor, och inte via traditionell karaoke-stil. Slutligen hittar vi en musikvideo med Kenny Loggins av filmens ledmotiv "Underneath the Same Sky", där även rollfigurerna i filmen medverkar. Det är en trevlig låt, och musikvideon är hyfsat snyggt gjord. Förutom musikvideon är allt extramaterial på svenska, vilket är glädjande. Extramaterialet är överlag fullt godkänt, men i och med att filmen är så kort så vore det onekligen inte fel om Disney kunnat lägga in någonting extra - exempelvis ett avsnitt av antingen TV-serien Mina vänner Tiger och Nalle Puh eller av någon annan Playhouse Disney-serie.
Sammanfattningsvis är Tiger och Nalle Puh i vänskapens melodih en charmig och underhållande film, men med för många musikalnummer som heller inte blivit alltför minnesvärda. Man vänjer sig ganska snabbt vid 3D-animationen, men serien har en smal målgrupp och känns därför ganska menlös och barnslig för alla utom de allra yngsta. För små barn, uppskattningsvis under 10 år, finns det säkerligen utrymme att höja betyget en smula. Min 4-åriga systerson tyckte bättre om filmen än jag, medan min 10-åriga systerdotter däremot tyckte att den börjar kännas lite väl barnslig. Båda tyckte dock snäppet bättre om filmen än jag, men vi var alla överens om att 1980-talsserien Nya äventyr med Nalle Puh och likaså de tre klassiska kortfilmerna var bättre än denna. Dubbningen är bra, med bra röster, relativt bra läppsynk och genomarbetad översättning. Helhetsintrycket dras dock ned av irritationsmoment i översättningen, och att flera av rollfigurerna bytt röster igen trots att de flesta redan har haft ett flertal svenska skådisar. Att inte ens tre av rösterna förblivit samma som i den första säsongen av TV-serien Mina vänner Tiger och Nalle Puh, som trots allt bara har ett par år på nacken, är framförallt irriterande även om det kanske varit nödvändigt.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 24 juni 2009
Senast uppdaterad: 25 juni 2009
Recensionen har lästs 5331 gånger av 3120 personer, sedan den 24 juni 2009
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
6 |
| DVD-produktion |
|
6 |
| Röster |
|
7 |
| Inlevelse |
|
8 |
| Översättning |
|
7 |
| Munrörelser |
|
7 |
| Helhetsintryck dubbning |
|
7 |
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen, filmen eller dess dubbning. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
Rolf - måndag den 29 juni 2009 kl. 10:02:
Välgjort!
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))