Dubbningshemsidan
Recensioner
Till drömmarnas land
(Till drömmarnas land)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Biostaden Aveny i Skellefteå för pressvisningen
Romska Sabina har kommit tillsammans med sina bröder från Rumänien till det lilla samhället Holmsund utanför Umeå. I undantagsfall tigger de utanför COOP, men annars försöker de klara sig på de jobb de kan få. Sabinas bröder jobbar mest i en bilverkstad, men där finns ingen plats för Sabina; och det gör det knappt någon annanstans heller. Genom en slump kommer hon en dag i kontakt med 15-åriga Elin, som haft ett självskadebeteende och vars mamma dött, och som nu lever med sin pappa som är känslomässigt hämmad och knappt kan ta hand om vare sig Elin eller sig själv. Trots att Sabina inte förstår ett ord svenska, och hennes engelska lämnar mycket övrigt att önska - varför kommunikationen blir minst sagt besvärlig - får Sabina och Elin bra kontakt, och blir snabbt vänner.
Det låter kanske inte så upphetsande, och ärligt talat är jag inte säker på att jag hade ämnat till att se filmen om det inte vore för det faktum att den producerats i Holmsund i Västerbotten; inte så många mil från undertecknad... Men bara man ger filmen en chans är Till drömmarnas land en bra och välgjord film. Storyn är intressant, och det är ett viktigt och angeläget ämne som tas upp; och som heller inte skildrats i särskilt hög utsträckning på film. Här finns också intressanta rollfigurer, som upplevs förhållandevis mångbottnade och där ingen och inget är helt svartvitt. Det uppskattar jag, och det gör att filmen får ett hyfsat djup och även blir ganska tänkvärd.
Här finns en fin och vemodig stämning, och överlag har det blivit en engagerande film som håller intresset vid liv. Det finns en gnutta humor och en del charm, vilket hjälper till att lätta upp stämningen på ett fint sätt. Men framförallt är det ett seriöst drama, som tar upp viktiga och tänkvärda ämnen, men som gör det på ett lättsamt sätt utan att det blir alltför tungt eller jobbigt. Därigenom sitter man som klistrad under hela filmen, och bryr sig om rollfigurerna och vad som ska hända. Det är också förhållandevis oförutsägbart och med en del överraskningar, samtidigt som det upplevs mycket realistiskt och jordnära.
Problemet är att Till drömmarnas land försöker att gapa efter lite för mycket, och tar upp många beståndsdelar och rollfigurer utan att tiden riktigt räcker till för det. En och en halv timme är helt enkelt i kortaste laget för ett så pass komplext drama, och det medför att det främst är huvudrollerna som hinner få nyanser. Framförallt hade jag velat få ett tydligare grepp om Elins pappa, som beter sig allmänt märkligt och där vi inte får någon rimlig förklaring till hans beteende. Att sorgen efter en anhörigs död kan få folk att bete sig märkligt är väl inga nyheter, men här går det steget längre än så och han beter sig ärligt talat allmänt skumt. Vi får inget grepp om vem han egentligen är eller vad han gör, och han förblir även ganska endimensionell. Det är olyckligt, då han trots allt är viktig för handlingen, men beter sig så skumt att man får fler frågor än man får svar. Här känns det som att det saknas en del information; kanske scener som fanns med i manuset men klippts bort efter vägen...? Sabinas bröder känns också lite stereotypa, och får inte alls samma djup som hon själv, vilket även det är olyckligt.
Fotot och bildspråket lämnar tyvärr en del övrigt att önska. Visst finns här en del vackra vyer, och det är ett trovärdigt och enkelt foto. Men av någon anledning har filmfotografen fokuserat på skakig handkamera i alldeles för hög utsträckning. Rätt använt kan handkamera vara en utmärkt metod för att få en större närvarokänsla i en film, men här går det för långt och periodvis skakar det så mycket så man knappt ser vad som händer; och skulle man se filmen på en större bioduk än undertecknad gjorde finns det rentav risk att man blir illamående. Här verkar handkameran inte heller tillföra något, då man ändå får en distans till händelserna och det inte blir samma effektiva närvarokänsla som i andra fall; så då finns det ingen anledning att ta till en så pass skakig handkamera.
Skådespelarinsatserna är överlag ganska bra, och jag uppskattar att det rör sig om okända skådespelare som man inte redan sett i en massa andra filmer - det gör under för filmillusionen, och ökar den halvdokumentära känslan. Rumänska Andreea Violeta Petre är mycket bra som Sabina och ett riktigt fynd, och hon klarar av den här ganska svåra rollen galant utan minsta lilla konstlade manér. Nu 18-åriga Elin Marklund är också riktigt bra som Elin, som känns naturlig och trovärdig, och som övertygar i en nyanserad men å andra sidan inte alltför utmanande roll. Mattias Fransson är ganska bra som Elins pappa, men känns något stel och inte riktigt lika naturlig; och han lyckas inte riktigt att väcka liv i sin rollfigur på samma sätt - något som dock i ärlighetens namn nog beror lika mycket på manuset som på skådespelaren. Ingrid Nyström är bra som rektorn, och upplevs naturlig men får inte så mycket att arbeta med.
Till drömmarnas land är ingen direkt märkvärdig film, och lär inte gå till filmhistorien som något mästerverk. Men ämnet är förstås högaktuellt och angeläget, och det har också blivit en underhållande, vemodig och berörande film. Det är engagerande och intressant, och jag uppskattar den fina stämningen och sättet att skildra ett allvarligt ämne på ett lättsamt sätt utan pekpinnar. Det är lågmält och avskalat, men det är olyckligt att de flesta rollfigurer utom just Sabina och Elin känns underutvecklade och delvis även stereotypa. Elins pappa hade behövt ett lite större djup och framförallt fler förklaringar till hans beteende, för som det är nu känns det som att man saknar en del information. Förmodligen hade filmen behövt förlängas lite, då 90 minuter inte är särskilt mycket för att skildra ett så komplext ämne tillsammans med så pass många rollfigurer. Men trots en del brister är Till drömmarnas land en bra och berörande film, som gärna hade fått skippa den skakiga handkameran men som i övrigt är välgjord och engagerande. Kanske inget man kommer ihåg långt i efterhand, men i alla fall ett bra första steg att skildra ett angeläget ämne på ett trovärdigt och lågmält sätt, och en film väl värd att se för alla som uppskattar lite mer stillsamma dramer.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 22 mars 2019
Senast uppdaterad: 22 mars 2019
Recensionen har lästs 1860 gånger av 1077 personer, sedan den 22 mars 2019
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
-- |
|
| Snittbetyg: |
|
7 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))