Dubbningshemsidan
Recensioner
Tomboy
(Tomboy)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Folkets Bio för recensionsexemplaret
Den franska regissören och manusförfattaren Céline Sciamma har blivit känd för sin unika stil och djupsinta filmer. Hon långfilmsdebuterade 2007 med Water Lilies (som mig veterligen aldrig fått premiär i Sverige), och låg senast bakom den mångfaldigt prisbelönade Girlhood 2014. Däremellan skrev och regisserade Céline 2011 det prisbelönade dramat Tomboy, som gick upp på bio i Sverige 2012 för att senare släppas på DVD (men dock inte Blu-Ray).
10-åriga Laure har precis flyttat till en ny stad tillsammans med sin höggravida mamma, pappa och lillasystern Jeanne. Hon (eller kanske hen) har alltid varit lite av en pojkflicka, klätt sig i maskulina kläder och nästan enbart umgåtts med pojkar; men det är inget som hennes föräldrar har reagerat över. Det är sommar och första dagen i det nya samhället träffar Laure grannflickan Lisa, som misstar Laure för att vara en pojke. Istället för att rätta till missförståndet ser hon sin chans, och väljer att presentera sig som Michaël. Därigenom får hen chansen att umgås med killgänget i området och spela fotboll, samtidigt som Laure/Michaël börjar umgås allt mer med Lisa. Men situationen ställs på sin spets då Lisa blir förälskad i Michaël, samtidigt som skolstarten närmar sig med stormsteg...
Tomboy tar upp ett intressant och fascinerande ämne, och har dessutom ett tema som förstås ligger helt rätt i tiden. Filmen tar upp intressanta frågeställningar kring könsidentitet utan givna svar, och gör det på ett riktigt bra sätt. För i all sin enkelhet är det här en mycket bra och stark film. Det har blivit en både berörande och engagerande film, som håller intresset vid liv hela tiden. Det är tänkvärt och regissören ställer frågor, utan att presentera några svar. Huruvida den unga Laure/Michaël är transsexuell eller helt enkelt bara är en pojkflicka får vi aldrig veta, men det är heller inte poängen med filmen. Och för all del är väl 10 år kanske också för ungt för att ens dra sådana slutsatser kring sin egen könstillhörighet.
Men det här blir aldrig svartvitt, då vi ställs inför intressanta vardagsproblem och tänkvärda scenarion utan att få några givna svar. Här gäller det att tänka efter själv, och det har blivit en lågmäld och avskalad film utan onödig dialog. Vi får bara veta det allra nödvändigaste, inte mer än så, och jag tycker om den här närmast minimalistiska stilen. Det är lätt att känna för rollfigurerna, och i synnerhet Laure/Michaël har blivit en mycket mångbottnad rollfigur som är lätt att tycka om och relatera till. Trots ett lågt tempo går tiden snabbt, och det blir aldrig segt eller tråkigt. Det har blivit en stillsam film, helt utan action eller någon rapp klippning - somliga kanske tycker att det gör filmen långtråkig, men jag tycker att det fungerar riktigt bra då det långsamma tempot gör att man lättare själv hinner ställa frågor och reflektera över allting. Det händer också tillräckligt mycket för att man aldrig ska tappa intresset.
Det är en känslosam och berörande film, men utan att någonsin bli sentimental. Det är ovanligt, och jag tycker om den här ovanliga avskalade stilen. Det är också mycket stämningsfullt och med en storslagen atmosfär. Allt detta bidrar till att filmen nästan känns dokumentär, och den förblir hela tiden oerhört trovärdig och realistisk. Det är också humoristiskt och charmigt, och man får skratta en del samtidigt som det är djupsint och nyanserat. Det gör också att det aldrig blir för mörkt eller deprimerande, utan filmen lämnar ett visst framtidshopp efter sig.
Överlag lyckas Tomboy elegant med den svåra balansen, men ibland kan jag tycka att filmen känns en gnutta förenklad. Här finns ingen större svärta och kring det här allvarliga ämnet skulle man lätt kunna tänka sig betydligt värre konsekvenser än det som skildras i den här filmen. Det är mycket möjligt att det skett för att filmen ska fungera bra även för barn, för trots allt är det ju en minst lika viktig målgrupp som vuxna utifrån det här högaktuella temat. Men man kan ändå tycka att det blivit något förenklat och nedkortat, inte minst genom den ovanligt korta speltiden på runt 1 timme 20 minuter. Med en så kort längd finns det liksom inte tid till någon större fördjupning, och fastän det är djupsint och tänkvärt saknar man ändå en viss fördjupning i ämnet och rollfigurerna. Det vore lätt åtgärdat genom att förlänga filmen något, så man hinner lära känna alla bättre och får veta ännu mer om allt. Men det är i och för sig lätt hänt att då gå steget över till att bli övertydlig, så därför kan jag på sätt och vis förstå hur Céline Sciamma resonerat.
Samtidigt känns några scener också lite utdragna, och det låga tempot gör sig påmind genom många scener som håller på aningen för länge för sitt eget bästa. Även där förstår jag tanken och den är absolut god - för det här är ingen film som hade passat i ett högt tempo - men samtidigt känns det som att dessa minuter bättre kunnat användas på annat håll. Slutet känns också något abrupt, och fastän jag tycker om det fina slutet hade jag velat veta mer om vad som händer efter detta. För det här kan närmast beskrivas som att få följa ett stycke verklighet i 80 minuter, utan vare sig början eller slut; för i verkligheten finns ju inga enkla slut då allting har retts ut... Laures föräldrar känns också något stereotypa åt varsitt håll, men det är förmodligen avsiktligt då även det har en viss poäng.
Fotot är utmärkt, och filmen har ett starkt och effektivt bildspråk i kombination med många vackra vyer. Dialogen är också ovanligt lyckad, och känns helt trovärdig och naturlig; precis så som man hade önskat att dialogen i svenska filmer hade varit men nästan aldrig är. Skådespelarinsatserna är också utmärkta. Zoé Héran är fullkomligt lysande i huvudrollen, och spelar naturligt och trovärdigt. Genom gester och minspel förstår vi alltid exakt hur Laure tänker och känner, fastän dialogen är sparsmakad. Det är också en oerhört bedrift av en skådespelare oavsett ålder att bära upp en hel film på egen hand, men det är faktiskt vad Zoé lyckas med här då hon är med i varenda scen. Malonn Lévana är också strålande som lillasystern Jeanne, och gör en charmig och naturlig rollprestation. I den åldern är det mer regel än undantag med konstlade rollprestationer, och därför är det glädjande att Malonn är undantaget som bekräftar regeln. Jeanne Disson är också riktigt bra som Lisa, och gör vad som går i en svår men mer begränsad roll.
Tomboy är en mycket bra och tänkvärd film, som tar upp intressanta och viktiga frågor kring genus och könsidentitet utan att presentera några "rätta" svar. Det är berörande och fängslande med enkla medel, och jag uppskattar den här lågmälda och avskalade stilen med relativt lite dialog. Men filmens något förenklade stil är paradoxalt nog både dess styrka och svaghet, och ibland kan jag tycka att det blivit onödigt förenklat och kortfattat. Genom filmens i övrigt så realistiska och jordnära stil känns det lite märkligt att inte gå närmare in på djupet, för i verkligheten brukar de flesta problem inte lösas på under en och en halv timme... Det hade alltså kunnat bli bättre genom relativt enkla medel, men det är ändå svårt att inte bli imponerad av en så välgjord och rörande film som förblir intressant och tänkvärd varenda sekund. Därför känns en åtta som det självklara betyget, och det här är en film väl värd att se för alla oavsett ålder.
DVD-utgåvan erbjuder anamorfisk bredbild i formatet 1,85:1, och ljudet är i Dolby Digital 5.1 på franska. Filmen har svensk text, men inga andra språk alls. Det finns heller ingen text för hörselskadade eller döva. Då mina kunskaper i franska är närmast obefintliga kan jag inte bedöma översättningen, men jag hittar i alla fall inget som känns ologiskt. Den svenska texten är i alla fall lagom stor och lättläst. Efter inmatning av skivan möts vi av distributörsjingel, följt av varningstexter på svenska. Därefter kommer vi direkt till huvudmenyn, som är på svenska (fattas bara annat...) och stillastående. Menyn är mycket enkel, och innehåller bara möjlighet att slå av och på textning samt spela filmen - inte ens scenvalsmeny återfinns vilket kan ställa till med problem om man vill hitta åt ett visst parti. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt och lite svagt när det trots allt gäller en prisbelönad film som denna.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 1 september 2015
Senast uppdaterad: 2 september 2015
Recensionen har lästs 2864 gånger av 1589 personer, sedan den 1 september 2015
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
8 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
|
6 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(24069934)a(1587777))