Dubbningshemsidan
Recensioner
V/H/S
(V/H/S)
Glöm inte bort att använda funktionerna för att lämna kommentarer kring recensionen eller filmen samt sätta egna betyg.
Tack till Noble Entertainment för recensionsexemplaret
En grupp ungdomsbrottslingar, som främst livnär sig på att filma våldtäkter ute på gator för att sälja till porrproducenter, har anlitats av en mystisk okänd man att utföra ett mycket specifikt uppdrag - de ska bryta sig in i ett hus som tillhör en pensionerad man, för att stjäla ett mycket speciellt och viktigt VHS-band. Men väl inne i huset upptäcker de att den gamla mannen som äger huset ligger död i TV-rummet, och där finns även en lång rad VHS-kassetter; varav ungdomarna inte vet vilken av dem det är som deras uppdragsgivare är ute efter. De börjar titta igenom de många VHS-banden på jakt efter den rätta, men upptäcker till sin fasa att alla VHS-banden innehåller egenfilmade dokumentärer från när och fjärran; där varje film är mer obehaglig än den förra...
Det råder knappast någon brist på skräckfilmer med temat upphittat filmmaterial filmat med skakig handkamera (a la Blair Witch Project), och därför är det förståeligt att vara skeptisk inför ytterligare en sådan film. Men V/H/S är förhållandevis nyskapande, och erbjuder någonting nytt till genren. Det här rör sig om fristående kortfilmer som vävs ihop med en väldigt tunn ramberättelse om ungdomarna som hittar åt och tittar på VHS-banden. Ungefär som en novellsamling inom litteraturen, skulle man kunna säga. Något liknande har i alla fall jag aldrig stött på inom rysare av typen "upphittat filmmaterial", och det är en intressant och kul idé.
De olika kortfilmerna (VHS-banden) håller lite varierande kvalitet och tematik, och det märks att de är gjorda av olika regissörer och manusförfattare. Men de flesta är intressanta och engagerande, och det finns en del charm samtidigt som det överlag upplevs logiskt och trovärdigt. Det finns heller inga alltför påtagliga logiska luckor eller rollfigurer som beter sig alltför korkat, och det är en trevlig omväxling inom genren. Jag tyckte bäst om inslagen som fått namnen Second Honeymoon (ett gift par på resa) och Tuesday the 17th (ungdomar på läger), medan Amateur Night känns mer eller mindre poänglös. De två återstående inslagen är helt okej, men utan att sticka ut lika mycket. Men det finns inget direkt dåligt inslag, och alla håller intresset vid liv på ett effektivt sätt. De flesta är också oförutsägbara, vilket är alltför sällsynt nuförtiden och något jag uppskattar.
Överlag målar V/H/S upp en effektiv obehagsstämning, och det är krypande obehagligt kombinerat med vissa riktigt otäcka inslag. Det är sällan jätteläskigt och det var bara ett par gånger jag hoppade till, men det är i alla fall obehagligt hela tiden och bitvis lite läskigt. Jag hade dock väntat mig lite mer än så här av en skräckfilm, och det finns betydligt mer skrämmande rysare än den här.
Filmens fräscha och originella upplägg med upphittade band är ironiskt nog både dess styrka och dess svaghet. Det är nyskapande och en frisk fläkt inom genren, men flera av inslagen är för korta och hinner inte få något egentligt avslut. Det märks att en del av kortfilmerna "tvingats ner" till 20 - 25 minuter, som egentligen hade vunnit på att förlängas lite. I flera av fallen är det som mest intressant och fängslande precis när allting avbryts och nästa historia tar vid. I merparten av filmerna kan man också känna att det inte fanns mycket till poäng med historien, och att det blivit lite underutvecklat. Fast å andra sidan hinner man inte fundera länge över det, för strax tar en ny historia vid och man dras in i handlingen på nytt. Överlag är filmen därför riktigt underhållande, och med en del ovanliga inslag i kombination med en mycket lyckad stämning.
Ramberättelsen känns dock lite för tunn och enkel, och det märks att den egentligen bara finns där för att väva ihop de andra kortfilmerna. Rollfigurerna i ramberättelsen får vi inte ens veta namnen på, och alla är väldigt osympatiska och stereotypa. Inte heller får vi någon klarhet i hur VHS-banden hamnat i huset eller var de kommer ifrån. Vi får inte heller veta vilket band de egentligen blivit anlitade för att stjäla eller av vem; eller ens hur ungdomarna skulle kunna veta vilket band som är det rätta. I vissa fall kan det vara effektivt med mysterier som man inte får veta så mycket om, men i det här fallet får man veta alldeles för lite för att bry sig överhuvudtaget. Det känns som att hela poängen är att få en ursäkt till att visa de övriga kortfilmerna som utgör majoriteten av filmens speltid.
Jämställdheten och kvinnosynen varierar en hel del, och är vissa fall riktigt bra samtidigt som andra inslag objektifierar kvinnor på värsta tänkbara sätt. Bitvis förekommer också lite för många hel- eller halvnakna tjejer utan egentlig anledning, samtidigt som ingen manlig rollfigur någonsin är naken.
Fotot är snyggt, och bildspråket är relativt nyskapande i och med att allting skildras med VHS-kvalitet och i form av brusiga VHS-band. Men i flera av fallen blir handkameran alldeles för skakig, och det känns konstgjort då man kan tycka att kameramännen - såvida inte alla lider av MS eller Parkinsons - borde kunna hålla kameran betydligt stadigare än så här. I en del fall blir det så skakigt så man knappt ser någonting, och då är det lätt att bli åksjuk. Bitvis lider filmen också av alltför kraftiga bildstörningar, uppenbarligen avsiktligt gjorda för att efterlikna slitna VHS-band men som har kraftigare störningar än i alla fall undertecknad någonsin råkat ut för på VHS.
Skådespelarinsatserna varierar, men är överlag riktigt bra. Jag uppskattar att det rör sig om okända skådespelare (i vissa fall amatörskådisar) som i många av fallen är debutanter. Det bidrar till en effektiv trovärdighetskänsla att man inte redan sett skådespelarna i femtioelva andra filmer, och faktum är att jag inte kände igen en enda skådis under hela filmen sedan tidigare. De flesta spelar riktigt bra, och gör att realismen ökar på ett naturligt sätt. Jag tycker dock att skådespelarna i ramberättelsen spelar sämre än i de ingående kortfilmerna, men å andra sidan får de också mindre att arbeta med.
V/H/S är en ovanlig och effektiv lågbudgetfilm, som närmast kan beskrivas som en novellfilmssamling med fristående kortfilmer ihophävda av en tunn ramberättelse. Det är välgjort, obehagligt och bitvis otäckt, och det är både underhållande samtidigt som en del av inslagen är riktigt minnesvärda. Men de olika inslagen håller en lite ojämn klass, och vissa hade vunnit på att förlängas en del. Ramberättelsen lämnar också en del övrigt att önska, och överlag hade filmen vunnit på att minska ner mängden inslag för att istället ge vissa ett större utrymme. Men genom de vitt skilda historierna som ingår hålls intresset vid liv på ett elegant sätt, trots den för genren ovanligt långa speltiden på 1 timme 51 minuter. Det blir dock lite för ojämnt för att jag ska bli riktigt nöjd, och i åtminstone ett par av fallen slutar det precis när det är som mest engagerande och spännande - något som känns ganska irriterande. Men överlag är det ändå en bra film som är väl värd att se om man tycker om genren, varför jag efter moget övervägande till sist väljer en svag sjua i betyg.
I USA har V/H/S passande nog även släppts på VHS, men i Sverige får vi "nöja oss" med DVD. Inte heller släpps filmen i Sverige på Blu-Ray som skett i USA, men då bildkvaliteten inte ens når upp till DVD-kvalitet har jag svårt att se vad en Blu-Ray-utgåva skulle kunna tillföra. DVD-utgåvan har anamorfisk bredbild med proportionerna 2,35:1, medan ljudet är i Dolby Digital 5.1. Bild- och ljudkvaliteten är så bra man kan förvänta sig, men det rör sig ungefär om bättre VHS-kvalitet så det är långt ifrån någon toppenbild. Men det är förstås avsiktligt utifrån filmens premiss, och jag skulle tro att bildkvaliteten är så bra som det är menat som då jag inte ser tecken till komprimeringsartefakter eller dylikt. Filmen är textad på svenska, norska och finska, men tyvärr finns ingen engelsk text och heller ingen text för hörselskadade. Den svenska textningen är i minsta laget men är förhållandevis lättläst. Översättningen håller en relativt hög kvalitet, om än med enstaka översättningsfel. När man matar in skivan möts man av en språkvalsmeny, som följs av distributörsjingel och varningstexter. Därefter spelas några trailers för andra filmer (som går att hoppa förbi) innan vi kommer till huvudmenyn, som är snygg och stilren men som endast finns på engelska. Tyvärr finns inget extramaterial alls, vilket är tråkigt men knappast förvånande för en film som inte visats på bio i Sverige. Såvitt jag kunnat utröna verkar det dock heller inte finnas något bonusmaterial på utländska DVD-utgåvor.
Daniel Hofverberg
Recensionen skriven: 25 augusti 2013
Senast uppdaterad: 26 augusti 2013
Recensionen har lästs 3798 gånger av 2156 personer, sedan den 25 augusti 2013
| Betyg: |
| Film/serie |
  |
7 |
| DVD-produktion |
|
4 |
| Snittbetyg: |
 |
5,5 |
Hittills har inga läsare röstat på denna film/serie. Men du kan bli den första genom
att ange dina betyg här nedan.
Använd detta formulär för att skriva kommentarer till recensionen eller filmen. Kommentarerna publiceras här nedan omedelbart. Denna funktion är avsedd för kortare kommentarer, och får maximalt innehålla 1000 tecken. Mer invecklade frågeställningar samt diskussioner/debatter är inte lämpade för kommentarssystemet - sådant bör istället tas på Dubbningshemsidans forum. Undvik personangrepp, svordomar och annat olämpligt innehåll. Vid kritik mot skådespelare eller andra specifika personer, var vänlig motivera dina åsikter noggrant med konstruktiv kritik för att undvika att det kan tolkas som personangrepp. Webbmastern kommer att radera kommentarer som anses olämpliga, irrelevanta eller lagstridiga. Om du har kommentarer till recensenten som du inte vill att andra ska kunna läsa, kan du istället skicka dessa via e-post.
© 2021 Dubbningshemsidan/Daniel Hofverberg
g(16153296)a(1587777))
g(18507732)a(1587777))